Aftonbladet – 24 november 1858, sida 1

var hans ädelmod. Och Georgs ögon flammade af förtjusning då han yttrade detta. Ni räknar för mycket på vigten af de tjenster ni nyss visat mig, om ni inbillar er att jag derföre i något afseende skulle undse med förgätenheten af er underdånighet. Gå och framför tiller konung hvad ni hört mig säga, och lägg dertill; att det gläder mig att hafva fått göra tvenne män ur hans eget läger till budbärare deraf. Detta uppdrag skulle jag undanbedja mig; om icke omöjligheten i förvög befriade mig från dess uppfyllande, emedan vi komma att erbjuda konungen af Polen våra tjenster., . I viljen sålunda öfvergifva konung Karl?y sade Johan Casimir med en viss rörelse i rösten. Vi kunna icke mera tjena honom. Följderna af detta exempel kunna blifva alltför vigtiga för oss, att ni icke derför skulle tillgifva denne yngling den förseelse, hvartill han nyss gjort sig skyldig. Ett affall från Karl Gustaf skall skingra mycket af den förbländning, som ännu .i mångas ögon finnes för honom och lyckan under hans spira., sade drottningen. z Jag vågar bedja ers majestit att icke betrakta vårt steg som ett affall, eller derpå grunda några förhoppningar till konung Karls skada; ty då pligten bjuder oss att lemna hans tjenst, förbjuder den oss tillika att förneka den beundran hans stora egenskaper. ingifvit oss, sade Georg. Louise: Gönzagas blick flammade upp, men hon hann icke framföra ett enda ord innan Stephanie instörtade, utropande: Ers majestät, något fruktansvärdt måste föregålb I detsamma öppnades dörren, och Zamoyski inträdde och sade: PTimman är förfluten utan att de svenske underhandlarne visat sig. Hoparne knota och hota att spränga stadsportarne. Hvad göra Czarnecki, Lanckoronchi och Lubomirski? frågade konungen. De förmå intet mot de vilda skarorna: