ladt af döden. Och hon gaf Stephanie en vink, som hon ej dröjde att hörsamma i det hon aflägsnade sig. Emellertid hade de begge ynglingarne icke förr afbördat sig de pligter den döende prinsen af Gonzaga gifvit dem att uppfylla hos drottningen, hvarvid de dock samvetsgrannt förtegat allt som rörde Radziejowsky och hans öde samt upptäckten af deras börd — innan konungen, som begagnat sig af det medgifna stilleståndet för att välkomna sin gemål, infann sig. Med strålande ansigten möttes de begge makarne, Min gemål, sade konungen och förde drottningens vackra hand till sina läppar, ni kommer alltid med lyckan i edra spår. Segern är då eder? Ja, ni skulle icke möta mig med denna panna, hade ni ett motsatt budatt bära. Er skarpsynthet bedrager er aldrig.s Hal! De stolta svenskarne äro då besegrade; er hufvudstad är åter eder, och jag skall med er göra ett triumferande intåg der! Warschaus slott skall åter öppa sina portar för sin drottning ... : Dess salar skola genljuda af stolta fester för dagens seger. Polens konung skall ärag som Polens hjelte och räddare. Och hans drottning skall dela denna ära. Kung Karl, din gåfva skall nu blifva bes gagnad. Under äreportars hvalf och vid se: gerhymners ljud skola vi tåga fram inom dessa murar, som blifvit återlagna ur dina blodtörstiga händer, och dina kämpar skola följa vårt triumftåg och i sin förnedring upphöja dess glans och förbanna öfvermodets lön., Vid dessa ord flög en rodnad öfver de begge ynglingarnes kinder, men Georg sade: Sådana: ord har aldrig kung Karl yttrat under sin mest lysande ära.n 3 Hurul utbråst drottningen och äfven konungen, hvilken senare: hittills föga bemärkt ynglingarne, men nu; fästade sina på dem. z Konung Karl var aldrig: mildare stämd mot sina! fiender än just d: han segrat; detta