Aftonbladet – 23 november 1858, sida 1

Maria, Maria, kärleken smyger sig! ini vårt bjerta; vi veta icke deraf innan en plötslig upptäckt, som nyss... Rodna icke för mig! Du har läst i mitt hjerta, låt mig få läsa i ditt! Låt mig vara ditt samvete! Du kan icke höra Stenbocks namn oförmodadt nämnas utan att ditt hjerta klappar starkare? — Emedan jag känner, som allas blickar riktades på mig.n Då han inträder i ett rum, ljusnar det för din syn; du söker hans blick på samma gång du vill undvika den? ; Grefve Stenbock är utan tvifvel en prydnad för hvarje sällskap, der han intrider; och från det ädla, det ståtliga och behagfulla vänder man icke alltid sina blickar, om man än icke vill att de skola öfverraskas. Då han talar till dig, är din hela uppmärksamhet oroligt spänd ? : Hvem lånar ej gerna örat till en vacker röst och väl lagda ord ? Se I går vid karusellen, anade du hyem som dolde sig under nubierns förklädnad innan han ännu afmaskerat sig? Hans gestalt och hållning förrådde honom för mitt öga. ? 9 Icke för ditt öga! Nej, Maria, nej! Tankar, öra och öga stå endast i hjertats tjenst då vi älska; det verkar och talar igallt! Du älskar Stenbock., Nej!s sade Maria och skakade på hufvudet. O, om jag vågade tro dig! Du kan det! Det är ej kärlek, då jagerkänner ett värde högre än det jag hos grefve Stenbock måste skatta, ett värde, hvarvid jag skulle vilja fästa mig för att såsom vid en himmelsstege kunna lyfta mig till ljus, förädling och en högre och bättre åskådning af det sköna och värdefulla i lifvet. O, Maria ! sade Ingeborg och sjönk om hennes hals. Vi känna med samma hjerta, fast vi skåda med olika ögon! Det är detta ideal jag hos Dalberg trott mig finna. Maria tryckte hennes hufvud met sitt bröst