Ej mer från mig! Men jag trodde ej att en sådan klagan skulle utgå från en fröken Gyllenstjernas mun. För dig måste jag öppna mit hjerta, ty jag har ingen, ingen... Läs och du skall förstå mig.n Hon räckte Maria brefvet. Det var skrifver med en grof, hård och ojemn hand samt af följande innehåll: Jag förbjuder dig, min syster, att mera ingå på någon af dessa tillställningar, der du skall visa Dalberg någon utmärkelse. Säg dig sjuk, om du icke på annat sätt kan undkomma. Du borde veta ätt skatta företrädena af din börd nog högt för att behöfva emottaga dessa påminnelser; men då ej så är, tillhör det mig att erinra dig om din svaghet. Att Dalberg, i öfvermodet af den ynnest han röner, kan hafva den djerfheten att sträcka sina förhoppningar till dig, håller jag ej för otroligt; men tänk ej du på en dårskap så stor som att fästa ditt hjerta vid honom! Om än Konungen behagade göra honom till: grefve, kan han dock icke skänka honom anor jembördiga medi våra ; derföre tänk aldrig på att jag skulle tillåta dig gynna de anspråk hans lycka torde inge honom! Akta dig för en sådan svaghet! .I dag reser jag och Stenbock. Jag torde ej få tillfälle att dessförinnan muntligen säga dig detta, hvilket jag såsom din broder, den der, en dag skall blifva bemyndigad att i fa ders ställe råda öfver ditt öde, anser mig pligtig lita dig veta. Du bör ej härefter mer kunna irgäta hvad du har att iakttaga. Rätta dig härefter och skylla dig sjelf för hvad du deraf kan komma att lida Din broder, Johan. Under det Maria läste, vexlade en lätt färgskiftning på hennes kinder och då hon återlemnade brefvet, skedde det med en darrande hand. Hvad säger du? frågade Ingeborg. Jag skall djupt bevara ditt förtroende och djupt beklaga dig. ES