Aftonbladet – 23 november 1858, sida 1

hon. fanr benne sittande tillbakalutad i en! länstol, med ögat stirrande på ett öppet bref, som hon höll i handen. Oaktadt några års skilnad i ålder och det företräde Ingeborg genom sin börd och sin pligt hos drottningen hade framför Maria, hade de under resan slutit sig till hvarandra med denna förtrolighet, som till trots af fördomar och tillfälliga skiljaktigheter så ofta uppstår för att vittna om makten af den samklang: som är att öka i h erta och tankar. Då Maria fann Ingeborg i den tankfulla; att ej säga sorgsna belägenhet vi beskrifvit, närmade. hon sig henne sakta, lade sin hand på hennes axel och sade: Hur är det? Ingeborg såg upp med en mörk, svärmisk, glöd i sitt öga. Är det du, Marian: Förlåt mig! Kanske störde jag er i edra tankar 2 RS du störde mig icke, ty jag tänkte på 182 s ; På mig? Till en del... ja, mycket! Ni är mycket god, fröken Ingeborg. Fröken Ingeborg? ... Bort med denna kalla benämning! Här många gånger har jag ej sagt att det förtroliga du klingar bättre i mina öron? Men du vill icke göra mig till viljesi Och dessa ord uttalades med en retlighet, som gaf tillkänna att hennes inre befann sig i en. häftig skakning. ; Nisär alltför god, men utom att ni är älre . Dessa fyra år skulle då betyda så mycket? Kanske skulle vid mina tjugo benämningen tant låta bättre ? ; De fyrå åren äro visserligen en obetydlighet i och för sig sjelfva, men lagda till edra öfriga företräden, er rang ... Rangy, min rangl.. Ack, Maria, hvad detta ord är mig förhatligt! Hvarföre finns rang: till? FHvarföre hafva menniskor uppstaplat dönna trappa för att-se hvarandra öfver axeln och! inbilla sig vara. större derföre att de blifvit ställda på ett högre steg? Öfverallt skall detta ord möta mig till min plåga.