LANDADE AMEN Aurora Wilholmija Strandberg: JE minnet gr sudinna, ig Aurora, Plef n gäng Ombytssjak, ty: hot:var iqvinda, sTröttrrade vidvånåns tvång. Flickan Purpurrmanterh Idde: Skyndsamtfråh sigrpå ettiberg fOch när Bhoebus: vaknat hade flöll;han, på att, skifta färg; Ty dör uhga var försvunnen, Igen. visste, hvart hom gått . Sedan::bpn, till jorden hunnen, Helst gick klädd i himmelsblått. När på detta, sätt de fina oseplemmarna hon gömt. fog hon namn äf Wilhelmina, Trodde, man det Södra glöftit. Pindens, våna herrskarinnör, Muserna, man fann i sorg, Hon till nya såtggudindor Gick, till Göstaf Audis torg: unde der, som andra, fela tundom mot det skönas mått, en man inarkte på det hela Strax hvar hon iskola gått Vahde Hon sig blott! på Klacken Var det så (som Deliern lärt, Böjde Hon deh hvita nacken Nar, detsros och.lager. värdt. Tog Hon; fdr det som när: våren Hviftarshvarje sky sin (kos, :Och hon Ifste under tåren Som i regn.en Öppen ros. Jar! det låg i sjelfva tonen Något obeskrifligt, godt Och en gloria kring personen Nästan som. hon vingar fått. Vingar? ock, om de ej varit, Ljufva väsen, skulle du Ej så snart ifrån oss farit, Utan tjusat oss ännu. (Tysef Hig vi lärde känna ,Enkelhet. och, skön natur, .. Och, en högre .form än denna Har ej scenen -— eller hur? MEn den vitmes aldrig utan En inspiration, som din; Isen måste bort från rutan Innan solen slipper in. Och på. tiljan måste qvinnan Villigt, bringa, fråmförallt Sin. .person till offer, innan Diktens, bilder få gestalt; Fy all färg och klarhet rymmer Från en snillrikt tänkt natur; Såth köketten står Och skymmer Med sin pocktade figur.; en — eh däg blef det så ödsligt, q a an. hänn ej se sig Ohi I rräd du, försvann så plötsligt så r. vår Byn, som du kom; Brinner, söm du fordom brunn it, Högt: deruppe: dagligdags, 4... Men på scenen, har jag funnit, MWardt det: aftonrodnad-strax. -iDen :hedervärda tidningen Folkets Röst äfven iår begagnat den sedan tio.å tjugo anliga prenumerationsfivten att fabricera ykte, att Altonbladet skall vara till sålu: fisserligen faindre, intressånt, men mera se. soch tillförlitligt rykte få vi då medsnemligen att såväl utgifvaren af. FolRöst? som hennes -bekante brefskrifvare ni Hera år varit sålda: He