Aftonbladet – 22 november 1858, sida 3

pl för en clan högskottar. Ehuru således den anspråkslösaste i rangen, var han det hvarken t skicklighet att anföra sitt parti eller gehom ten effekt, som detta frambringade. Den brokiga drägten, hvari grönt, rödt och svart voro hufvudfärgerna, motsvarades af dem, som syntes i fröken Gyllenstjernas. ; Sedan dessa lysande partier slutat sin täfingsstrid och härolden var tillreds att äfblåsa musiken, trädde en ny kämpe in på banan. Det var en vilde, en patagonier, en verklig främling för civilisationens inflytande, Det stora hufvudet omgafs af ett stridt, yfvigt hår, af samma korpsvarta färg som hans ök riga varelse. På den breda, gigantiska skul Iran, som betäcktes af en buffelhud, hvilade en ofantlig klubba; armar, ben och hals voro prydda med koraller, och på hufvudet satt en krona af brokiga fjädrer. Med samma slags zrannlåt var äfven hans häst rikligen utstyrd, hvilken föröfrigt var svart till färgen såsom ryttaren och jättelik som ban. Sedan vilden helsat konungen och drettningen, sprängde han under ett rytande skrik kring banan, under det han svängde klubban öfver sitt hufvud med samma lätthet som hade den varit tt för. Då han kom. midt för Herkulesstoden, stannade han i en trotsig. utmanande ställning, såsom bade han der tyckt sig finna en motståndare att pröfva sig med. Efter att några ögonblick hafva liksom mätt honom, iktade han ett slag, hvarvid kolossen med ett jordskalf stupade till marken ; derpå svängde han sig ur sadeln upp på den lediga. fotställningen och stannade i samma anfallande itbörd emot djuret som dess nyss kullstörtaie besegrare. : Utbållande bravoröp och skallande fanfarer Jödo från alla sidor till bifall af den Herkuliska bragden. Allas ögon voro ännu riktade på den oväntade uppenbarelsen, då en