Aftonbladet – 22 november 1858, sida 3

ställa sig, Gyllenstjerna och Stenbock för åskås tarnes blickar. ; Mina gissningar hafva då icke bedragit mig,huru oförväntadt detta uppträdande var efter den ifver, hvarmed I, mina herrar, sökt tt få åtfölja våra till Danzig afgående far:yg, sade konungen. Om förlåtelse, ers majestät, denna anhålfan är mig fullkomligt obekant, sade Stenbock. j Gyllenstjerna kastade en hotande blick på honom, Man skulle då hafva bedragit mig ? fråsade konungen. Det skulle man väl svårligen tilltrott sig 1 Förmodligen har man tagit styrkan af baron Johans önskan för tvennes, sade Stenbock leende, Emellertid vill jag hoppas att det icke är ull följd af fartygens fördröjda utlöpånde I befinnen -er här. Vinden har varit god i tvenne dagar. De borde snart vara i Danzig. Och jag tviflar icke på att de äro det, ers majestät. å 4 4 Godt! Jag har således ingenting att frukta af de skäl som föranledt det nöje I nyss skänkt oss, hvilka de i öfrigt kunna vara? Och koaungen lät dessa ord åtföljas af en blick, som begärde förklaring. Jag lemnar första ordet åt baron Johan,: sade Stenbock. S Denna artighet besvarades af Gylenstjerna med en ilsken tlick, under det han met svår righet sökte framstamma några ord. Denna förlägenhet afer, Gyllenstjerna, låter mig ana något ovanligt. Ett halmstrå på vägen kommer icke er att vända. (Forts, följer.) X