nungens vrede. Och ur Gyllenstjernas små gråa ögon sköt en glädjestråle fram. Bah, Johan, du anser då min lättrohet jemförlig med din inbillskhet! Liksom konungen skulle lägga vår resa sig vid hjertatb Konungen ämnar sända Sturtsenflykt till Dänzig med de fartyg, som hitfört drottningen, för att imponera på holländarne, och bar tillbjudit oss fri resa. Hvad hafva vi i Danzig att göra? För att lättare komma vidare. Det är icke konungen som tillbjudit oss detta sätt att komma vidare, såsom du vill låta mig tro; du har sjelf eller genom din syster utverkat det.. Och om så vore, skulle hvar och en annan i ditt ställe hafva tackat mig derför. Fördelarne af en fri resa och på konungens fartyg äro alltför stora för att jag skulle behöfva lägga dem i dagen. Spara dig mödan! Oaktadt den egenmäktighet, hvarmed du, till följd af min mors förtroende att öfverantvarda mig åt ditt goda sällskap, tror dig kunna handla, kan du dock icke bedraga mig på dina motiver. Du har otur, min baron, och gitter icke se en annans bättre lycka., S Med dessa ord lemnade han rummet. I stället att, såsom nyss hans mening värit, hos sin farbror, den store Gustaf Otto Stenbock, som tillfälligtvis för några dagar uppehöll sig hos konungen i Elbingen, söka en bemedl.ng för resans uppskof, beslöt han nu deremot, sedan han nu lärt känna huru långt Gyllenstjerna drifvit saken, att meddela sig till skeppsmajor Sturtsenflykt, för att af hönom sjelf inhemta de, närmare underrättelserna om afresan. I denna afsigt begaf han sig alltså utåt redden, der. de gungliga tartygen lågo, och erfor af nämde skeppsmajor att han verkligen erhållit order att bege sig