raskning, som lät Stenbock förstå att han gjort en upptäckt. -Som ni hör! svarade han med en min af fullkomligaste säkerhet. Det är således icke jag som förrådt hemligheten. Hemligheten ? sade Stenbock för sig sjelf. Det ligger alltså en hemlighet under detta köp. Jo, jo, Gyllenstjerna är lika slipad till sitt inre som rå till sitt yttre! Någon plan torde ligga härunder; jag måste locka den i dagen. Derpå återtog han till ryttaren: På intet sätt! Lita i öfrigt på min tystlåtenhet, ty jag vet att baron Gyllenstjerna är något hetsig af sig, och det skulle kunna komma att stå er dyrt, ifall han komme att draga misstankar om er tystlåtenhet. Herrn är en förträfflig. herre, märker jag. Åh: strunt! Men jag intresserar mig för goda hästar och sämja bland menniskor. Ni har en gudomlig smak, herrel Det här djuret tycks ha ett godt och sedligt lynne? Ett makalöst. Ni tycks vara en ypperlig stallmästare. Jag har namn för att göra min sak bra., Och ni håller på att inrida den för baronens räkning ? Ja.n Det är påkostande att vara egare af en så vacker häst och icke få begagna den. Huru, min herre?n Jag menar, att nödgas uppskjuta det nöjet, ty man säger att baronen är sta d på TeSa.n Men dessförinnan skall han nyttja den. Dessförinnan 2 4 Till nästa torsdag i Marienburg. Den skalken! sade Stenbock vid sig sjelf, men högt frågade han endast: vÄr ni säker på det? 4