Aftonbladet – 22 november 1858, sida 1

ff TOO TO RO En så smickrande begäran :kunde omöjligen lemnas :ouppfylld. F Det var också en hel rad af lustbarheter, som för hvarje dag. upprullades till den unga drottningens ära, och som med sin ofta krigiska, anstrykning erbjödo en mängd :omyexlande intryck och nöjen, Äfven Gyllenstjerna och Stenbock dröjde qvar i den glada hvirfveln, ehuru hvarje dag nästan tillförde den förre nya förtretligheter. Han var en af dessa advokatoriska karakterer, som af sina brister vilja skapa förtjenster. Så hade medvetandet af-hars obehagliga yta ingifvit honom förakt för utseendets företräden AR för den råa plumphet vi sett-honom öfva, och hvilken: ban, adlande den med de vackra namnen manlighet och svenskhet,, gjorde sig; en ära al att föra i Hagen. Hans grofhet var således icke allenast ett verk af naturen, utan också af hans egna bemödanden. : Men oaktadt,. om icke just till följd af.den stoiska belåtenhet, hvarmed han på denna ståndpunkt; betraktade, sitt. eget: värde, kände ban sig i hög grad förolämpad af det företräde Stenbock i allmänhet tog framför Bonom, och särdeles hos fröken Drakenhjelm. För afunden är intet för litet, liksom intet för stort. Ehuru föraktligt yi hört Gyllenstjerna yttra sig öfver den nyssnämdas börd, räknade hau icke för rof att söka stöta Stenbock ur de kretsar, som denne under det fortfarande lustlifvet 1; Elbingen slöt allt trängre omkring henne. Men som det godas och det ondas gudar ofta öfverrumpla hvarandra med krigslist, hände nu att kärleken lät afunden våga sig så näta den vackra låga, som blickade ur Marias ögon, att den sjelt ådrog sig svedan af ett brännsår. Stenbock åter, som räknade till siva triumfer Gyllenstjernas otympliga bemödånden samt den förbittring och onda lynne, hvari deras ringa framgångar dagligen försatte honom, steg allt högre i glansen af det glada mod, som endast pe mer om segrar och lycka. Emellertid skulle konungen föra drottnin