Aftonbladet – 22 november 1858, sida 1

hennes plats, innan ban gick utismårummen ätt dölja sin harm bland dem, som trängde sig kring -buffeterna; men knappast ljödo åter dansens. nn Ännan han kände sig liksom magnetiskt dragen till detta fält, som an nyss lemnat med förodmjukelsen af ett nederlag. Stanbande vid ,dörren, sökte han med blicken Märia. Hon dansade med Dalberg. midt emotStenböck och Ingeborg. Han kunde icke förneka för sitt tysta. medvetandg ätt det hela hu toge sig ut med helt andra ögön än nyss. Ehuru föga smickrad af.de jemförelser, som åsynen af derna grupp påtvingade honom, kunde han, till sin egen plåga, ej.skilja sig derifrån. Ännu sedan dansen upphört följde hans ögon med en oemotåndlig Tretelse dessa vackra och alskvärda varelser, hvilka genom dröttningens vänlighet sammanhöllos inom kretsen af hennes närhet. Hedvig Eleonora skattade nemligen sitt DF alltför högt för att icke genom en uppenbar ynnest visa verlden vigten at en tjenst till dess räddning. a rd : Emellertid stod Gyllenstjerna sväljande på sid harm, då han kände ett lätt slag på sin axel. Det var Stenbocks -glåda ansigte som mötte hönom,. då hån vände sig om. Gyllenstjerna ryskade grymt de buskiga ögonbrynen emot Konom. ; Spara på de der minerna, Johan, tills du fått en plats vid rådsbordet. Se glad ut nu och bjud upp till nästa kontradans. Låt bli mig! Jag vill inte dansal röt Gyllenstjerna, Då måste; du skall bli min vis-å-vis. Jag vill inte, hör du! Du skall icke få skäl att beklaga dig öfver mig E Då borde se att jag inte är fallen för skämt. Öckså talar jag fullkomligt allvar. Jag skall icke ett ögonblick göra intrång i dina rättigheter; du Har mitt hedersordb Du är ehvis som eh kardbörre. : Det är en vi ig jens du kän göra mig. Vänd dig till Dalberg.