Aftonbladet – 22 november 1858, sida 1

Motsatsen af hvad ni gör, min baron, Hvad vill det äga RR Att jag begagnar mig af den minut ni försummar; alt Jag finner nöje då ni gör erförGrefve Gabriel, ni hör inte till dänsen!och torde föga er ifrån en Pläts, som icke tillhör, er.n E Dessa ord, som tycktos vara uppslaget till en fullkomlig ordvexling,. satte Maria i en ingslig! öro. Stenbock, som blef dot varse, sade med sin glada, Ickande ton: :Friukta icke, min fröken, för åskan deruppe i-momenl Baron (Gyllenstierna är en nog ridderlig dunlergud för att låta sid vredes blixtar ledas kf den skyldiga aktvingen för damerna. Gyllenstjerna, som icke förstod att maniera skämtets lätta vapen Och fann att ban hvarken med håndkraft eller grofvå ord hade något att här vinna, tog den endå hämd hän fann sig värdig, hvilken bestoddefi, att Han med en min af högdragenhet och Ssjelfbelåenhet lemnade, åt Stenbock att underhålla sin lam, under det han sjelf underhela därnsen blef stående med ryggen till hälften vänd mot dem. ; ; ; , il Mei under denna röll af förolämpande likgiltighet blef han ganska bittert hämnad af t eget sinne, som brusade och lågade af änslör, som voro i den starkaste strid med hans skenbara köld, och läto honom erfara någonting, som liknade dolkstygn, hvarje gång hans sneglande blick upptäckte att ett leende från Marias läppar belönade eller besvaråde Stenbocks infall och skämt. Det torde här vara på sin plats att göra läsaren något närmare bekant med den unga fickan, som händelsen tilldelat en så fram. stående roll i dägens uppträden. Maria Drakenhjelm, hvars ätt, såsom Gyllenstjerna redan anmärkt, började .med fadern, Var enda dot. tern till den af drottning Kristina adlade kassören vid stora sjötullen, Drakenbjelm. På sin aflidna mörs Sida hade Kon slägtingar i Pommern och bland dessa en köpman i Wismär, vid namn Schroll, hvilken med sin betydliga