Aftonbladet – 20 november 1858, sida 3

Gud bevare......herra! På den tiden, då svenska soldaten genom sin tapperhet vann ära åt fosterlandet, var han äfven känd för sin sedlighet och gudsfruktan. Våra största konungar och härförare föregingo honom också häruti med ett dt exempel. Soldaterna behöfde då ej tvingas till att åhöra gudstjensten, ty de gjorde iet frivilligt och gerna; ej heller brukade man då, såsom nu stundom lärer hända, framfösa dem rotevis eller hoptals att begå nattvarden. Ännu har svenska soldaten godt rykte om sig för sedlighet och gudsfruktan; innu ha bemödandena, att uppfostra honom till skrymtare icke velat fullkomligen lyckas, ehuru man med föreskrifter, sådana som de nyssnämda, snart måste befara det värsta. Men. let är icke nog med dessa föreskrifter; anIra af både sorglig och löjlig art finnas — sorgliga derföre att de söka hos menniskor mprägla dubbelhet och fariseism samt utgöra ett äckeri med det heliga, löjliga derföre att äindamålet dermed så helt och hållet förfelas. Hvem minnes icke den der befängda föreskriften om HKelsningssättet bland songl. svenska militärer: Gud bevare herr ifversten! Gud bevare herr majoren, herr sapten, herr löjtnanten! och — om den helsande ieke kunde urskilja graden — Gud bevare ... med hög röst, samt med lägre: — Serrn! Om soldaten af aldrig så uppriktigt hjerta önskade: F-n anamme, så skulle han likväl hycklande utropa sitt: Gud bevare! Det lät så vackert och gaf en så god tanka om soldatens kärlek för sitt befäl. Gud bevare hasselkäppen! Gud bevare läderhalsduken! Detta skulle ofta varit lika uppriktigt ment. Att man emellertid ännu icke tröttnat att med ett dylikt gyckelspel göra sig löjlig, kan läsaren inhemta af nedanstående utdrag ur en nyligen inom ett östgötaregemente utfädad order. Den erfordrar inga kommentarier, men vi hoppas, att jemte den munterhet, ämnet itan tvifvel skall väcka, äfven några allvarligare tankar skola hos hvarje förnuftig läsare appstå och bidraga till utdömande af dyliza ryska tillställningar, alltför omoraliska till sitt väsende för att tolereras såsom blott och bart narrspel. Se här: Afdelningsordres. Från 1:sta afdelningens expedition n:r 6. Jima er