Aftonbladet – 20 november 1858, sida 2

band på Gyllenstjernas vrede, sade denne: Här, min -g-efve, är stället lika litet passande för anmärkningar som förklaringar. Jag känner mer än väl huru sådana skola bemötas och skall lära också er att förstå det. Ni har rätt! Här är stället för nöjet, i hvars spår skämtet gerna följer. Tåtom oss dertöre stanna vid detl Jag fruktar icke att ge allvar för skämt. Och jag icke skämt för allvar; derföre skrattar jag åt er, då jag kunde göra er,något värre. Ni göra mig något värre? Hvad skulle ni kunna göra mg? Här är icke stället för förklaringar, sade ni nyss, och af respekt för det allvar hvartill ni bekänner er, vågar jag icke skämta med er öfverträdelse. Mina unga herrar, inföll Dalberg, som hört deras ordstrid, tillåt det opartiska bedömandet att här få träda emellan som medlare emelan tvenne elementer, som hvart för sig och sin bestämmelse äro lika aktningssom ä!skvärda, men begge i strid med hvarandra förlora dessa egenskaper. Eller, jag vädjar till damerna! Och Dalberg fästade sin blick på fröken Drakenhjelm. Hvem af er älskar icke förlikningen af skämt och allvar? Utan tvifvel alla, sade den unga flickan rodnande, Jag tackar, min fröken! Med trenne ord bär ni afgjort saken; ty från en sådan domstol finnes intet vad.n Jäså, Marie, sade fröken Gyllenstjerna, som genom hennes svar fann sig förfördelad både i afseende på sin rang och ålder, ty under tjugotalet betyda tvenne år oändligen mycket i anciennetetens vågskål..du inlåter dig i ett allsmäktigt domarekall.s ; Det är rösten af allas våra tankar major Dalberg tror sig höra i min, svarade Marie med förtjusande anspråkslöshet. Det ljufva i behaget af hennes väsende ådrog henne allas blickar. Fattad af en naturlig förlägenhet, sade hon, för att undkomma den