Aftonbladet – 20 november 1858, sida 2

Fråga min bror!) Du glömmer dig till en oförlåtlig grad... sade denne. ; Spara er mödan att intervenera i denna sak, min baron. Det ord, som går från er systers läppar, behöfver ingalunda bestyrkas af edra. Jag tackar er, min fröken, att ni gifvit mig denna försäkran! Om den har något värde för er, boppas jag den försonar er med allt det missnöje ni fattat. Ett obehag för min bror skulle kännas som drabbade det mig. ; Nå väl, min fröken, af aktning för er undertrycker jag en-föresats, som kunde blifva er oangenäm. Och Dalberg lemnade henne, för att göra slut på ett samtal, som å ingendera sidan vidare kunde utan obehag fortsättas. Å Men knappast hade han. satt foten öfver tröskeln till nästa rum, innan han Kände en tyngd som en skeppundsvigt falla öfver sin axel, och hörde Gyllenstjernas grofva röst säga: Tro icke att ni så lätt: undslipper mig. Ni har förolämpat både mig och min syster; detta fordrar upprättelse. Er syster... jag förolämpat er syster? Emedan ni aftvungit henne en falsk bekännelse. En falsk bekännelse? Ni måste inför henne upprepa detta, eller också är det ni som förolämpar henne och blir skyldig henne upprättelsen, sade Dalberg. Gyllenstjerna, gom under hela sitt lit bibehöll en hetta, som ofta aflockade honom yttranden, hvilka än blottställde hans trovärdigs het, än förrådde hans stämplingar, och-hvilka. han med sin slughet sedan alltid stod tillreds att omskrutva, svarade: Falsk i så måtto, att fruktan för drottningens missnöje låtit henne tala emot sin egen öfvertygelse. När ni tvungit henne att förnya denna bekännelse inför edra öron, hvaröfver ni kan vara öfvertygad att hon innan kort skall rodna, bar ni -föros lämpat henne.n : 3 (Forts. följer.)