Aftonbladet – 20 november 1858, sida 1

balen, sjelf fram till drottningen och förestälde henne honom, såsom den förtjensten deraf tillföll. RN Hvad I sade Heiv g Eleonora, i det) hon fästade sina stora ljusblåa, glasaktiga ögon på Dahlberg. Det var ni, som i förmiddags vid debarkeringen så lyckligt kom mig till hjelp. Till er hjelp, min gemål? sade konunger, till hvars öra ingen af fruktan för von der Lindes stora inflytande vågat hviska något om den händelse, hvari han spelat en så oskicklig rol, och-hvars upptäckt genom sin främmande kostym han sjelf förstått att förekomma, i det han varit nog lycklig att finna en: kappa af tillräcklig: viddatt dölja den... Hvad har väl inträffat, som gjort er hjelp af nöden ? En obetydlighet, öfver hvilken ni icke har skäl att oroa er, men som visat mig att major Dalberg är lika lycklig genom sin rådighet i farans stund, som sin: goda smak vid anorcningar af prydnader för gladare tillfällen,, sade drottningen. RESER En olyckshändelse! Och man har Pr mig i okunnighet:derom! Och Karl Gustaf spände med rynkade ögonbryn sin blick på Dalberg. Ers majestät kan icke fordra, att jag som olyckshändelse skall anse hvad som förskaffat mig ett så dyrbart bifall, sade denne. En komplott af tystlåtenhet! Min gemål, Nn utöfvar verkligen ett mer än menskligt välde på er omgifning. För det måste jag besegra min nyfikenhet! sade konungen mcd denna chevalereska artighet, hvaraf hän i sitt ippförande mot fruntimmer alltid gjorde sig en ära. Smickrad och tillfreds af dessa ord, vände sig drottningen med en för henne ovanli vänlighet till Dalberg och sade: Då etiketten hindrar mig. att gifva er min hand till en dans, skall. ni åtminstone genom mig mottaga er moitig för den nästa.x Dalberg bugade sig under det han hastigt och förstulet kastade en blick öfver den krets if unga damer, som-Lk en plantering rosor kring en högväxt och prydlig Dalia, omgåtvo