hastande flickan vid armen och drog henne med sig mot djupet. Redan låg generalen handlöst i. vattnet, redan började krafterna svika. hos den späda varelsen, vid hvilken han höll sig, och som med en för hennes Kön och ålder ovanlig sinnesnärvaro, med sin fria band rattat den från fartyget nedhängande linan, då Palberg, qvitt sina omsorger för drottningen, vände dem åt detta håll och fattade henne om lifvet, under det ett par matroser, som nedhalat en båt, grepo generalen i kläderna och drogo honom ur vattnet. Allt detta bade tilldragit sig på mindre tid än läsaren behöft använda för inhemtandet deraf. Hedvig Eleonora, som var af en stark kroppsbyggnad, en fullkomligt god helsa och ett föga känsligt lynne, fann sig icke förr i säkerhet än hon med:lugna blickar: såg sig omkring åt alla håll hvad med de andra skulle hända. Då hon blef varse den unga flickan, som nyss räddat: hennejnästan afsvimmad i Dalbergs armar, och ingen annan båt tillhands att upptaga: henne: än skeppsbåten med den drypande brummande och sig ruskande generalen i, gaf bon befallning att med slupen lägga till. Dalberg gick ned i densåmma med sin börda. Drottningen: gaf den unga flickan plats på en madrass, betäckt med en dyrbar tapet framför hennes fötter, och bjöd Dalberg att stanna bland kavaljererna som skulle åtfölja henne Men. Gyllenstjerna, som icke lät detta undfalla sina vakande blickar, lade genasttill vid slupen för att upptaga Dalberg; som alltid blygsam och tillbakadragande vid alla tillfällen, som! erbjödo honom större. utmärkelser; återtog: sin plåts i den, sedan han betygat sin tacksamhet för, drottningens godhet. Sedan slutligen hofdamerna uppe på däcket hunnit återväckas till lif och sans från de dåningar och attacker, som den hiskliga -händelr pligtskyldigast framkallat, och så pass erkomumi till sina sinuens) bruk; att kavaljurerna ro e utan för mycken risk att vidisin arm:fira neridem: utför den vådliga trappan (hvarunders våri ol yckiige general, inom parentes sagdt, fick tid utt omkläda sig i