Aftonbladet – 19 november 1858, sida 3

advokat; men utan allt ordklyfveri, går hela saken ut på att ni vill genomdrifva någon ny brottslig afsigt. Jag trodde icke alt inför en så rättvis domare, blifva. fäld ohörd. Denna anmärkning, ehuru från dessa läpar, träffade en ömtålig punkt af de begrepp. vefvid Karl Gustaf sökte binda erkännandet af den kungliga värdighetens företräden. Radsiejowsky, som beräknat intrycket af sina ord och såg deras verkan, tillade : Ers majestät har således afkunnat. domen öfver de vilkor jag nödgas fästa vid: bruket! af den hemliga makt,som i ifrågavarande fall är min 2 Tala I Ingen vanärande offentlighet vid den bestraffning ers majestät ådömer mig! Låt mig försmäkta, dö; men okändt, osedt inom fiängelsets tysta murarb Är detta allt? Allt! S Ni talar. som om sjelfuppoffringens och ädelmodets sublima känsla skulle hafva funnit väg till ert hjerta.x Åh nejb Och Radziejowsky låtsade ett trotsigt leende. Det är stoltheten som antager detta sken. Det är mig förhatligare att u ställas för skymfen än för lidandet. Och för mig, sade Karl Gustaf. är återvinnandet af en skön förhoppning kärare än tillfredsställandet af en hämd., ) Förstår jag ers majestöt rätt 2 : Jag älskar icke dubbeltydningar i mina ord. Radziejowsky böjde ånyo sitt knä för konungen, under det ett uttryck af förnöjelse och tillfredsställelse framstrålade, somgjorde ett sällsamt afbrott mot det uttryck som der vanligen stod att läsa,