Aftonbladet – 19 november 1858, sida 1

Min örelystnad har redan blifvit mer än tillfredsstäld! Jag kan icke erkänna något ynnestprof större än det ers majestät redan behagat visa mig; tillåt mig derföre att qvarsana inom den grad der detta fallit mig till del. Huru Dalberg? Är det på allvar ni afslår en befordran ? Tills jag i.min tjenst hunnit göra mig förtjent deraf, om ers n ajestät tillåter. Ni har ert hufvud för er sjelf, major Dalberg. Tviflar ni kanhända på min urskilning vid utdelningen af mina belöningar, eller tror ni ej att jag förstår skatta de förtjenster, som tillfillet hindrat att göra sig gällande ? Verlden är hvarken så skarpsynt eller skonsam som ers majestät; afunden anfal!er lika obetänkt som oförsynt. Ni vill inge mig misstro, sade Karl Gustaf, leende, men ni borde hafva er bekant min kära Dalberg, att jag icke är rädd för skrämskott. En så stor och smickrande lycka har sina faror också från ett annat håll. Hvad menar ni dermed? De belöningar, som anticipera på förtjensten, äro farliga för vår egenkärlek och öfva sin makt oftare till stegrande af våra anspråk än af vårt verksamhetsnit. . Ni är också filosof, min major, men låter ej, likt många andra, bortskämma er af er egen vishet. Det gläder mig emellertid att r denne unge man, baron Johan Gyllentjerna, hvilka har en förhoppningsfull framtid i vår tjenst, kunna framställa ett exempel sådant som ert; och jag hoppas, baron Johan, att den bekantskap af måjor Dalberg ni här gjort skall länge bibehålla ett utmärkt rum i ert minne. : , Allt som förenar sig med minnet af ers majestät har vissheten för sig att icke hastigt