Aftonbladet – 19 november 1858, sida 1

jag hängande med den förb. skanken släpanI de som ett knäckt rör nere i vattnet. ! Koungen drog en suck, under det han frågade: Af hvad skäl befinner du dig här? Utstruken ur rullorna såsom oduglig för kunglig majestäts och kronans tjenst, blef jag I med de andra mina likar hemskickad och träffade på genomfärden af denna stad major Dalberg, hvilken, sedan vi kommit att talas vid om ett och annat af hvad jag varit med om i ers majesiäts fälttåg, bjöd mig att stanna i sin tjenst. ; Och han har tjenat mig på det sätt ers majestät finner. Utan honom skulle dessa arbeten vara ogjorda. Och Dalberg framlade för konungen utkastet till en ritning öfver slaget vid Golumbo m. fl. af dem, som sedan utarbetade och stuckna i koppar ännu ses i håns teckningar till Karl X:s historia. Äfven af detta konstlösa sinnne, baron Johan, sade konungen, vändande sig till Gyllenstjerna, kan ni lära er vigten och inflytandet af en bildande uppfattningsförmåga. Och du, återtog han, vändande sig till Storm och tryckande en börs i hans han, haf tack för den tjenst du här gjort mig. Så mycket guld åt mig! Nej, det kan icke vara ers majestäts mening!s Hvad du förlorat i min och fäderneslandets tjenst kan icke med guld ersättas. Och konungen kastade en blick på hans träben. Men du skall åtminstone icke behöfva klaga öfver någonderas vår otacksamhet. I morgon kan du infinna dig för att hemta ett gåfvöbref, som skall. betrygga dina återstående dagar från nöd. De tacksägelser, som voro färdiga att storma från -Storms läppar, nedtystade Karl Gustaf i det han vände sig till Dahlberg med dessa örd: Jag har en öfverstelöjtnantspost ledig vid Sörmlänningarne, den tillhör er.