Aftonbladet – 19 november 1858, sida 1

Och konungen kastade ögat på de ritningar som . betäckte bordet. Hvad är detta? utropade han, och fattade det papper,som nyss legat Dalberg under bänderna. Denna strand, besatt med, krigsfolk och kanoner; denna flod; dessa båtar. bemannade med krigsfolk; denna brinnande stad på andra landet; striden omkring bryggan och detta i luften flygande fäste... Det är dagen vid Sandomir, det är Törneskölds och .Kronloods bragder som här träda mig för ögonen. Ers majestät,, sade Dalberg med ädel blygsamhet, jag har icke trott mig kunna bättre använda den lediga tid, jag haft i ers majestäts tjenst, än att åt efterverlden frambringa några åskådliga minnen af dess stora och ärorika bragder. : Karl Gustaf fästade på Dalberg sina stora, tänkande ögon med ett uttryck af rörande mildhet och sade, i det han räckte honom handen: Detta handslag stadfästar vår vänskap. Jag kan icke skänka er en upprättelse som är er bättre värd., Ers majestät, sade Dalberg i det han fattade konungens hand, jag kan icke erhålla ett nådebevis, som öfverträffar detta och mera oupplösligt fäster mitt bjerta vid min konung och dess intressen.n Sedan. konungen och Dalberg hjertligen skakat hvarandras händer, sade den senare.i det han vände sig till Gyllenstjerna: — Ni ser här en sida af snillets. och konstens stora betydelse i lifvet. Då våra svärd rostat och våra armar multnat och nya slägten trappat. igen spåren på våra segerbanor, skola dessa. få penndrag Visa, verlden att vi varitoch hvad Vi varit. Den ene hjeltens bedrifter utplåna Snart den andres, och minnet skulle icke öf verlefva mansåldern, om ej snillet och konsten bibehölle det i evig frihet. Det folk och tidehvarf, som icke förstå att gifva dem sin