Aftonbladet – 18 november 1858, sida 2

Hvilket Radziejowsky lagt så, att det måste falla honom i ögonen, verkligen träffade hans blickar. Hvad är detta? utbrast han. Ett bref till konungen! Till konungen! upprepade Radziejowsky. Ni skulle tillåta er att skämta i detta ögonblick ? Jag, skämta! Tillingenting är jag mindre sinnad. Jag måste dock se för att tro.n Öfvertyga er då, kansler! sade Hauser och satte brefvet för hans ögon. Verkligen! Och stilen sedan! Hans förundran visade sig så naturlig och verklig, att Hauser svårligen kunde misstänka att det ej var öfverraskningen, som framkallade den. ; Ni känner stilen ? Fänrik Georg Dalbergs... Har ni träffat honom eller hans kamrat i dag? Nej. de voro icke i sitt rum. S Skulle det vara möjligt? Skulle mina aningar vara sannpa?, sade Radziejowsky halfhögt och liksom vid sig sjelf; Edra aningarne?... Talals Borta Bortal:,. Min käre Hausefs, återtog Radziejowsky och antog en tön af den fulikomligaste uppriktighet, jag vill utan förbehåll säga er allt hyad jag känner och gissar i denna såk. Den besynnerlige mannen, eller den sig så kallande araben, till bvilken kopung Karl skickat mig och i hvars bostad hang sändebud träffade mig, lät kalla dessa till sig i dödeminuten och hade med dem ett hemligt samtal. Hvad det angick är mig naturligtvis obekant; men jag förmodar af vissa anledningar, att det handlade om något uppdrag till polska konungabnset. Emellertid hafva mina unga ledsagåre uiider, hela resan visat ett mörkt och