Aftonbladet – 18 november 1858, sida 2

vertyga mig om er erfald, sade Radziejowsky med låtsad misstro till Hausers öppna ärlighet. . Huru än konungen får se sina budutfördå i detta-falljivår jag mina händer: Jäg har ännu aldrig svikit i mina pligter eller inskränkt deras vidd; meir dettå... Bah! Jag förstår: nog huru pass slipad ni är efter att hafva tjenat pfaltziska huset i så många år. Ni tänker genom denna skenbara liknöjdhet insöfva mig: för faran af edråaldrig slumrande blickar. Men jag vill icke, jag skall icke låta narra mig. Ni väntar bara på det tillfället, för att finna en förevändning att belägga mig med fjettrar, för att lugna er i afseende på mitt undkommande och befria er från em aldrig hvilande uppsigt; men ni må gerna roa: er med oro, min vän; det blir ändå en liten härmd för den vånda jag utstått i denna natt och den obarmhertighet, hvarmed ni behagar förlänga den, Han dömer min falskbet efter sin, och han fruktar mig. Det är bra!: Så låter vår Heire djefvulen smida sina egna bojor, för att lätta hederligt folk i besväret att jemt vara; på sin vakt mot honom, sade Hauser för sig sjelf, i det han gick att uppkalla några karlar, att obemärkta hålla vakt omkring -huset, medan han försatte fången derinne i frihet från sina band, Med dessa tankar hade Radziejowsky vunnit hvad han åsyftade. XXVIL En ny bekantskap och förnyandet af en gammal. Ehuru segrande och lysande Karl Gustaf slagit sig igenom de motgångar, som drabbat honom i södra Polen, hade de betydligt förändrat hans ställning såväl i afseende bans