Aftonbladet – 18 november 1858, sida 1

vägra, tvingar du nig till den obehagligheten att skjuta dig för pannan, der du står, och undskylla mig dermed att du velat plundra mig. stleliga Guds moder! Och detta skulle ni kunna? stammade mjölnaren, hvitare om panna och läppar, än om hån hela natten stätt i sin qvarn. Jag måste det för att rentvå mig från allt medvetande i det olyckliga företaget. Det blefve ju en förfärlig sorg för din käraste bf Jag är då så illa tvungenI sade mjölnaren och tog ett af tågen. Lägg er ned, att jag må kunna börja med armarne., Nej tack! Dem vill jag hafva fria till det sista, för att kunna straffa dig, om du fuskar i det öfriga, — Och Radziejowsky blef sittände med pistolen i hand tills. han hopsurrat hans fötter och knän; då lade han vapnet på bordet vid sängen och såde: Jag råder dig att ej medtaga denna, emedan den skulle kunna upptäcka dig; men tag detta förjdin möda lb Och han lade sin börs i hans hand, hvarefter han stoppade den qvarglömda näsduken i sin mun och sträckte sina armar på ryggen att bindas. Det torde vara öfverfiödigt att säga, dot Radziejowskys hotelser och förespeglingar jagade mjölnaren att söka sin säkerhet, så snart han slutat det honom påtvingade uppdraget. Sedan Radziejowsky sålunda betryggat. sig mot alla upptäckter af: den roll han beslutat spela, afbidade han morgonen, då Hauser skulle inträda. Må man föreställa sig dennes bestörtning, då han träffade honom med hufvudet tillbasjunket på örngottet och näsduken : till bälfs ten. framstående ur hans mun! Herre jeminel, utbrast han, Hyad har här förefallit 2