Aftonbladet – 18 november 1858, sida 1

ett par utstuderade krabater! Det kunde man icke taga dem för af deras utseende. Du bör icke förhasta dig i ditt omdöme. Du är ung. Tjugofem år. Antalet af dina är mig likgiltigt; allt nog, du är i den ålder, då du vet hvad det är att ha en käresta. Hvem vet inte det, herre? Men, med förlof, hvarföre spörjer ni mig om detta? Jag har lofvat att rädda dig ur den fara, hvari du sväfvar; men dessförinnan måste jag öfvertyga dig om den. Skulle det väl vara en fara att hafva en käresta? Icke just det; men du bör då inse, att när man är kär kan man lätt komma: sig till att göra galenskaper. Så långt har det inte kommit med mig. Så mycket bättre för dig! Det bevisar endast att din kärlek aldrig varit pröfvad af motgången. Men förutsätt, att en hård fader nekade ditt giftermål, att ban förbjöde dig att se din fästmö, att tänka på henne; hvad gjorde du då? . Då kastade jag mig i strömmen eller krossade mig mellan qvarnbjulef, ty lefva ville jag icke. Du finner alltså, att kärleken bringar till dårskaper. Det är en sådan de begge unga herrarne begått och hvarvid du låtit göra dig till deras handtlangare, i det du gifvit. dem de hästar, på hvilka de farit åstad att bortröfva en stor och mäktig herres unga dotter. Du finner af. detta bref — och han visade på det nyss omtalade — om det är småfolk som har sitt intresse i sakena Olycklige, hvartill har jag låtit narra mig utbrast mjölnaren med 4 : Det är för sent att ängra; allt hvad vi kunna göra är att sätta oss i säkerhet för 9