Aftonbladet – 18 november 1858, sida 1

Mjölnaren undersökte sina fickor, hvarvid kanten af ett bref blef synlig, som stack upp ur västen. En tanke genomfor Radziejowskys bjerna. oKarl, har du ännu ett bref? sade han. Det är icke för er, herre.n Jag vet det. Det är till den gamle tjeparen du skall lemna det. Huru enfaldigt att jag ej kommit att tänka på detta! tillade han för sig sjelf. Alltså bör ni icke aftordra mig deto Jag har sagt att jag vill rädda dig från det förderf, hvari du det förutan skall falla. Herrel -Och mig: med dig; derföre är jag besluten till det yttersta. Och han sträckte pistolen emot karlen: Denne framräckte brefvet utan vidare invändningar och med darrande hand, . Känner du utanskriften ? sade Radziejowsky i det han mottog: det. Nej, det var i mörkret jag fick det, och som det dessutom icke angår mig att veta mer än till hvem det skall lemhas, har jag icke ens sett på det. Nåväl! För att visa dig buru invigd jag är i hemligheten, vill jag, innan jag sjelf kastar blicken derpå, säga dig att det är till konungen af Sverge. Kom nu och öfvertyga dig med egna ögon, ifall du kan läsa skrifvetb Och han höll brefvet framför honom. Såsom Radziejowsky: lätt kunnat förutse, hade han ej bedragit sig, Ni har rätt, herre, det är verkligen till konungenn, sad mjölnaren med en djup bugbing för det kuugliga namnet, sedan han en god stund arbetat med att ståfva fram det Du har således icke skäl att. misstro mina insigter i saken, De begge unga herrarne skulle alltså vara