En liten smakfråga. Man klagar i våra dagar så mycket öfver allt det onda som sker i verlden, öfver menniskors egennytta och andra dåliga böjelser. Man är allt för mycket pessimist. Om man uppmärksammare betraktade saken, skulle väl också kunna upptäckas många vackra drag af oegennytta, och ins. kan icke underlåta att till allmän uppbyggelse framhålla ett, hvilket han upptäckt hos en och annan af just den klass, som man eljest företrädesvis beskyller för att till egen vinning söka ockra på sina medmenniskors svagheter nemligen idkare af källareoch schweizeri rörelser jemte deras biträden. Uppenbarligen mäste det ligga i dessas materiella intresse att uppmuntra böjelse för den förderfliga dryckenskapslasten; och likväl ser man ofta, huru somliga bland dem på allt sätt sträfva att hos sina kunder hålla tillfredsställandet at denna syndiga böjelse inom behöriga gränser. Icke nog dermed, att de, genom så stor tillsats soni möjligt af ett så oskyldigt ämne som vatten, minska qvantiteten af den skadliga alkohölen i de drycker de försälja — man har tillika, äfven på de mest fina och eleganta ställen, isynnerhet de, der tilloppet af besökande är stort, såsom vid spektakler, på cafe chantants, vid allmänna baltillställningar etc., märkt ott annat lofvärdt bemödande att helt och hållet afhålla kunderna från att genom förtäring af starka drycker rusa i förderfvet. Dettasker genom vädjande till den besökandes känsla för renlighet och snygghet..-På schweizerieller källardisken står visserligen framsatt en bricka med fyllda punschglas; nen så snart något bland dessa utdrickes, är man tillreds ati inför allas åsyn ånyo fylla det, utan föregående sköljning. Sedan denna procedur upprepats några gånger samt glaset mellan hvarje gång kommit i beröring med läppar af diverse slag och beskaffenhet och ai dem fått ögonskenliga märken, är allt skäl att hoppäs, att åtminstone alla med mindre stark mage be-. gåfvade skola afhålla sig från att vidare tömma det: och skulle någon vara nog lastfull att Cegära punsch i ett rent glas, är kyparen eller skänkmamsellen så omtänksam om hans bästa att icke lyssna till hans begäran. Visserligen ser man stundom med förundran, . huru unga dandys, söner af respektabla hus. distinguerade personer, hvilka hemma skulle rynka näsan öfver ett damkorn eller allra som otydligastc märke efter fruns eller hushållerskans tumme utanp: ett glas eller en tallrik, här utan betänkande läppjs på samma kant, der en okänd nyss förut munnat men detta härrör endast af distraktion och brist på uppmärksamhet åt den välvilliga vink, som glaset beskaffenhet är ämnad att gifva. Om sedan, såson stundom är händelsen, det qvarblifna i glasen slå: tillbaka i.en karaff, för att ånyo på sammasätt ser veras, så vet man att den drickande erhåller dubbe! dosis af suvenirerna efter sina företrädares munnar och denna tanke bör för den dryckeslystne utgöra er ny hållhake.. Ins., söm allt för väl erkänner, att et: dylikt .oegennyttigt och patriotiskt sträfvande ick eger rum på alla källare och schweizerier i hufvud staden, har emellertid icke kunnat underlåta att loforda detsamma der det finnes, och ansett för en pligt ;d derpå fästa uppmärksamhet, till bättre vinnand. af det ändamål, som de utskänkande så menniskovänligt eftersträfva, men sannolikt äro för blygsamm: att i tydliga ord tillkännagifva. ÖOptimist. (Insändt.)