Aftonbladet – 17 november 1858, sida 2

Jag väntade mig icke så mycket motstånd,, sade Radziejowsky med ett svagt leende. Eller är det för att -beröfva . mitt. hjerta dess enda glädje? Denna anklagelse är grym! Dock, ni kan icke sjelf tro på den; ni vill endast plåga oss. Ha! I förstån hur I skolen besegra mig. Nå väl, det ligger i instinkten af de känslor som tillhöra vissa naturband! — — — Låtom oss emellertid gå hvarandra till mötes, på halfva vägen! Vi skola derigenom bäst tjena hvarandra, Försigtigheten är en god sak, den man i ungdomen bör lära sig att skatta. Ingen älskarimna hämnas fruktansvärdare den glömska, hvartill vi göra 0ss skyldiga mot henne, än denna; alltså, låtom oss ställa oss dess bud till efterrättelse. Då konungen lemnade er Hauser, hvilken är hans ; förtrogne lika mycket som hans tjenare, med på resan, visade han under skenet af en ynnest, 1 grunden en ganska stor, misstro till er kapacitet för möjligen inträffande fall; och denne tjenare, som har ett ganska fint väderkorn af sin höge husbondes minsta, tankar och meningar, och dertill, ett ganska, godt begrepp om vigten af sn egen person, skulle icke kunna se. er underlåta en prick af edra föreskrifter utan att tro sig berättigad ingripa i deras verkställande, hvarföre vi måste bedraga honcm, om. vi skola kunna utföra den dubbla planen att vinna friheten åt mig, och åt er båda bibehålla skenet af en oantastlig skuldlöshet. Vi begifva oss derföre i morgon af, med iakttagande af ett förhållande som icke kan förråd: oss; och under resan finner jag ett tillf le att söka flykten. Flykten! upprepade Georg begrundandg. Denna utväg är dock alltid tvifvelaktig och äfventyrlig. Finnes ej?.. Nej. afbröt Radziejowsky.. Det finnes ej någon annan som jag låter föreskrifva mig.