Aftonbladet – 17 november 1858, sida 1

tom oss också blifva det om hvad vi i öfrigt böra företaga oss I Du är rådig och förslagen, Geörgl; säkerligen. har du någon plan färdig i ditt hufvud. Du är klok och betänksam, Mikael, och har dessutom i flera fall erfarenhet framför mig. VR I hvilka då?, Du känner tillexempel Johan Casimir och hans gemål. Än sedan? frågade Mikael med någon häftighet, emedan denna påminnelse uppväckte en annan, som satte alla hans hjertas fibrer i dallring. Hvartill kändet gagna oss?, Till .mycket, till ganska mycket, emedan det är till dem vi hafva att vända oss. Du har rätt! Med Polen till fädernesland, är Johan Casimir vår konung. Vår konung! Och intet mer? Nej, intet mer! Men betraktande honom som sådan, endast som sådan, förbjuder oss vår pligt att stänna inom hans fienders leder. Vi måste öfvergifva Karl Gustaf, huru störa rättigheter han har till vår tacksamhet, vår beundran, och det från detta ögonblick. Det är en grym nödvändighet du dikterar! Denne monark, som genom sitt ädelmod, sin storhet och sin godhet ingripit som en Gud i vårt öde och nästan som en sådan tilltvingat sig vår vördnad, och med honom Dalberg och hela den nation, till hvilken vi räknade som en ära att få sluta oss — allt måste vi på denna sida öfvergifva b : Ja, Mikael, vi måste det! Allt hvad som står soss öfrigt är att visa Karl Gustaf orsaken till vårt handlingssätt och öfvertyga honom om våra känslor. Hvilken af oss skall blifva tolken deraf? aDu är i detta fall otvifvelaktigt den skickligaste af oss begge.n Det är din större anspråkslöshet som så dömer.n Nej! Jag skulle vilja säga så mycket, att det derföre skulle stanna vid intet, om jag toge pennan i min hand, Georg satte sig ned vid ett bord, hvarpå