klorget; 1 J. F. Broms, N:o 9 vid Norrlandsgatan; toret vid Mynttorget, mot 12!, öre riksmynt raden STOCKHOLM den 16 Nov. Skola nästsammanträdande ständer, oaktadt, eller med anledning af lan dets blomstrande ställning, underkasta sig större utländsk statsskuld? I. Se der en brinnande fråga, som snart torde blifva ett allmänt diskussionsämne! Regering och ständer hafva redan med samnad hand dragit försorg derom. Under ständigt åberopande-af landets lyckliga ekonomiska ställning, tvekade regeringen icke att af sist församlade ständer äska dels nya dels ökade anslag i alla upptänkliga riktningar. I de få fall, der regeringen icke ansåg det politiskt klokt att sjelf begära anslag, var alltid någon af hennes sjelfständiga bundsförvandter redobogen att derom göra framställning hos ständerna, som, hufvudyra af de pompösa berättelserna om landets stora välmåga, också icke tvekade att votera bifall till allt som i anslagsväg begärdes. De utströdde derföre med fulla händer allt, som under en gynsam, men kort period samlats i statskassan. Men icke nog härmed. Ständernautstälde äfven stora vexlar på statens blifvande, öfver höfvan högt beräknade inkomster. Och sist, för att sätta kronan på verket, upptogo samma ständer utländska lån till ett belopp af 32,000,000 rdr. Ändtligen, efter halftannat års härvaro, hemförlofvades ständerna och aftackades vederbörligen för sin upplysta gifmildhet. Också hafva aldrig tillförene så oerhörda summor offrats på statens altare — som det heter i det seriösa riksdagsspråket. Emellertid hafva följderna af denna frikostighet — eller hvarföre icke säga rent ut lättsinnighet — i afseende på förfogandet öfver statens medel, redan börjat visa sig. Till och med de, som så gerna vilja anse pallt väl ombord, nödgas redan medgifva, att ställningen betydligt förändrat sig, och att en klyfta börjat bilda sig mellan statens inkomster och utgifter — en klyfta, som på riksdagsspråket kallas statsbrist. Sjelfva finansministern, Sverges störste optimist, har nyigen inför regenten nödgats anmäla att den behållna tulluppbörden för året intill den I Oktober icke uppgår till mer än omkring två tredjedelar af hvad densamma upder motsvarande tid sistlidne år utgjorde). Hr finansministern hade härtill kunnat foga åtskilliga andra ledsamma iakttagelser; men fäster dock icke särdeles vigt dervid. Han föreslår emellertid nedsättandet af en finanskomitå, hvars åliggande naturligtvis skall blifva, jemte åtskilligt annat, att fungera såsom skattsökare till nästkommande ständers hjelp och nytta. Ehvad nu detta förtroendeuppdrag lyckas eller icke, ehvad komitån får sitt stora arbete färdigt till riksdagen eller icke; så blir det i allahändelser nästkommande ständers angenäma åliggande att, med eller utan den slagruta, som komitn konstruerar, bereda utvägar ej blott till fyllande af den redan gifna statsbristen , utan äfven för bestridande af de många utgifter, som äro å bane, och som under riksdagens fortgång skola förklaras absolut nödvändiga. i Visserligen är det troligt att åtskilliga representanter skola påyrka ändamålsenliga inrdragningar och besparingar i statens stora utgifter, för att på sådant sätt bereda utväg till statsbristens fyllande; men de skola alls icke vinna gehör, utan öfverröstas af andra, mera inflytelserika och upplysta representanter, som förklara en dylik hushållsaktighet rent af ovärdig en i grunden rik nation, som blott för ögonblicket saknar tillräckligt rörelsekapitalb. Vida troligare är, att antingen genom finanskomiten, eller på annan väg, tvenne förslag skola framställas till afhjelpande af den tillfälliga förlägenheten,, — ty endast så skall ställningen naturligtvis benämnas, påtagligen för att minska det obehagliga intryck, som dessa förslag tvifvelsutan skola uppväcka. Det ena förslaget skall gå ut på förhöjd införselrull å sådana varor, som kallas ,kassaartiklar., det vill säga socker, kaffe, ull, tobak, bomull m. fl. Det andra förslaget skall blifva yterligare utländsk skuldsättning för statens räkning. : Väl skall det blifva motbjudande i hög grad att påyrka förhöjda tullsatser, då statsmakterna nyligen och på goda skäl antagit alldeles motsatta åsigter; vidare, i fall berörde åtgärd skall medföra önskad verkan, d. v. s. betydigt ökade tullinkomster, så är det klart att ullsatserna måste höjas ganska rundligt, hvilket åter medför en högst kännbar utgift för. konsumenterna, och dessutom gifver nytt lif it lurendrejeriet; men vida hellre, än att erätta statsbristen genom ändamålsenliga bespaingar, skall man päyrka en återgång till hö, ullsattser, medgifva deras fördubblande till och med på vissa artiklar, och, till förekomnande af lurendrejeri, föreslå ökad tullbevaking. I alla händelser skall man dock medgifva, tt berörde åtgärd icke är tillräcklig för att inskaffa medel till alla de storartade företag, som äro å bane, och genom hvilka landet — å säges det — plötsligen skall blifva rikt och mäktigt. Alla, som tillhöra den poeticotatsekonomiska skolan — och deras antal är edan ganska stort och inflytelserikt — skola m förorda den utländska statsskuldsättningen, såsom icke blott särdeles nyttig, utan absolut vödvändig. Också är denna utväg bestämdt len allra beqvämaste, såvida, välförståendes, nan eger förmåga att frigöra sig från alla oekymmer för framtiden, hvaruti äfven just ryssnämde statsekonomers största styrka och äkraste igenkänningetecken ligger. Egentlisen lefva de också hlott för dagen eller för len närmaste framtiden och anse sig alls icke