Aftonbladet – 15 november 1858, sida 3

Engelsmännen i Japan. . (Slut från fredagsbladet.) Den britiske ambassadörens landstigning det japanesiska kejsardömets hufvudstad va endast end med det exempellöst djerfvz tilltag man redan tillåtit sig, att lägga britiska fartyg för ankar inom de fridlysta gränserna af dess hamn, Japanesiska embetsmän hade blifvit utskickade; för att öfvervaka denne operation, men föga anade de, att de skull företaga återfärden uti en af hennes maj:ts kanonslupar med 13 skeppsbåtari släptåg, under det saluterna dundrade, sjömännen upp stämde sina lifliga sånger samt hundratals flaggor svajade, med hvilka fartygen vorc prydda. Tätt under de gröna batterierna, banande sig väg . mellan hopar af högmastade. akterut bredbygda dschonker, framgick den hilla Lee, omgifven af sin glada flottilj, i jemr fart, och icke förr än vattnets djup minskat: till 7 fot och japanesarne af lutter förtviflar upphört med sina protester eller till och mec sin förundran, fällde hon ankar, och processionen af båtar ordnades, hvarvid de fyre roddkanonbåtarne, hvardera med en 24-pundig mörsare i fören, inneslöto mellan sig ambassadörens slup, samt de öfriga skeppsbåtarne med officerarne i full parad öppnade tåget. Manskapet stämde upp: God save the queen. då lord Elgin steg uppför trappan vid den officiella landningsplatsen nära stadens medelpunkt samt mottogs och fördes till bärstoler af en hop personnager, beväpnade med tvi svärd; de öfriga af beskickningen följde efter till häst. En i högsta grad hoppackad folkmassa trängdes på den inemot I eng. mil långa gata, som förde till den bygning, hvilken var bestämd till beskickningens residens; i spetsen för processionen tågade polistjenstemän i skarlakansröda drägter, hvilka, till tecken för mängden att gifva plats, svängde långa jernkäppar. på hvilka hängde tunga, klingande ringar. Tåg voro utspända öfver tvärgatorna, der stora folkmassor strömmade till, ditlockade af det ovanliga skådespelet, under det att på hvarje vägsträcka af några hundra yards de särskilta qvarteren voro afdelade medelst portar, som, omedelbart efter det processionen passerat, stängdes, sålunda hindrande allt vidare fortskridande för den menniskomassa, som trängdes omkring processionen. Under den tid af åtta dagar, som lord Elgin vistades i land, hade nästan alla officerarne på eskadern tillfälle att besöka honom. Hans residensutgjorde en afdelning af ett tempel, beläget vid ändan af:det s. k. prinsens qvarter. Midt för detsamma låg en 10 eng. mil lång gata, lika tätt bebygd med hus och uppfylld at menni-: skor som sträckan mellan Hydepark-corner och Mile-end i London. Bakom detsamma låg ett vidsträckt och temligen ödsligt aristokratiskt qvarter, som omfattade 360 residenser för arfprinsar, hvilka hvar för sig genom börd voro små suveräner; många af dem hade ett halft dussin hus i staden, och en och annan kunde i dessa bostäder inhysa 10,000 underhafvande. Om man följer en rymlig och, såvida ej er hop engelsmän befinna sig der, tyst gata, kommer man till slottets yttre graf; sedan man