Aftonbladet – 15 november 1858, sida 2

turlig hörsamhetsinstinkt genom att ställa er min vilja till efterrättelsel Det höfves er att så fullborda hvad I påbegynt. Ungdomen är ärelysten, och under det -kungliga beskyddet har månget sidoskott skjutit högt nog för att fordra der det börde gifva lydnad. För ingen kan lydnadens pligter vara mera påkostande än för oss i detta ögonblick! Och Georg framräckte till Radziejowsky konungens bref. ! Denne bröt och läste: t Edra stämplingar med Sapieha till vår undergång äro oss nogsamt bekanta. Rättvisans Gudhar i våra händer lemnat oss intyg, hvilka icke kunna -jäfvas. Detta oaktadt, och i betraktande deraf att oss, himlen vare lofvad, icke åligger pligten att på er statuera exemplet af det straff en otrogen undersåte förtjenat, älska vi gå mildhetens väg i allt, som låter förena sig med vårt lands och vår egen säkerhet. Vi bjude er derföre, att, till undvikande af större uppseende och dermed följande obehag, oförtöfvadt och godvilligt öfverlemna er i deras våld, hvilka jag uppdragit öfverbringandet af denna order. Karl Gustaf. Från Litbauiska eröfrade lägret på stranden af San, den 26 Mars 1656. RadZiejowsky stirrade på brefvet, slog sig för pannan och utstötte, utan att tänka på att det var hans innerst fördolda tankar han sålunda förrådde: Skulle Karl Gustaf då icke hafva funnit sin undergång på detta tåg? Tvärtom, hans vapen hafva aldrig vunnit ärofullare segrar. : Jaså! sade Radziejowsky, gjorde ett slag öfver golfvet, tog de begge ynglingarne vid handen och förde dem midt i rummet: Jag skulle alltså befinna mig såsom en fånge i edra händer, af hvilka endera är en sons. Nej! sade Mikael. Fly, fly! Vi vilja underkasta oss följderna deraf! Georg, vi vilja ju bära dem gemensamt?,.. Eller ock, kasta AaowvtA. nå might