Aftonbladet – 15 november 1858, sida 1

slippa undan de anspråk, som åtföljde min rang, men gaf mig tillkänna för drotiningen af Polen ochsblef af hennö mottagen. Efter den långa tidrymd, som förflutit, trodde hon sig utan förbehåll kunna tala om de händelser som en gång varit å bane. Hon lät mig då veta att en ung polsk ädling, af stor rikedom och ett utmärkt fördelaktigt utseende, länge brunnit för prinsessan Sofia; att han, då beslutet om hennes resa till Frankrike blifvit bekant; anbållit om en plats vid polska beskickningen derstädes, sedan han, för att dölja afsigterna, hastigt gift sig med en ung dam af lysande härkomst och-stor skönhet; att han, qvarlemnande sin unga maka i Polen, hastat i prinsessans spår, och ... Den talande gjorde ett långt uppehåll, hvarunder han stred lika mycket med smärtan af sina hågkomster som af sina : kroppsliga lidanden, som bär tycktes vilja öfverväldiga honom. Sedan han hunnit hemta sig, återbörjade han: Hennes stolta och upphöjda själ kunde icke trotsa ångern, blygseln och grämelsen öfver ett ögonblicks svaghet; hon kunde icke försoha sig med en verld, som skulle blifva vittne till hennes felsteg. Sofia af Wasa blef död för denna verld; om äfven för lifvet, torde tillhöra klosterhemligheterna, ehuru min frände sökte: öfvertyga mig,att så var. Då polacken emellertid efter nära tvenne års bortovaro återvände till sitt fädernesland, medförde han ett barn, som han lemnade på ett af sina slott i trakten af Warschau, och som lärer i hög grad upptagit all hans ömhet. Medan detta inhemtades af drottningen, erfor jag af allmänna rösten en sträng anklagelse mot den trolösa maken för den hårdhet hvarmed han bemötte en hustru, som ... Jag vågar framställa, om det ej för ert tillstånd vore rådligast att undvika alla vidlyftigheter? afbröt Radziejowsky. Ni anstränger er synbart öfver hvad edra krafter medgifva. Ni har rätt, sade den sjuke med ctt sorgligt leende, och jag vill fatta mig kort! Det rum han lemnat tomt i sin makas hjerta hade intagits af en annan, af Johan Casimir, Verl