Aftonbladet – 15 november 1858, sida 1

derföre, om I behagen. Och han öfverlemnade dem en penna. Michael och George lydde. Nu, sade han, återstår mig det vigtigaste, det, hvarmed en hel bigt är förenad; men innan jag börjar detta kapitel, sägen mig, mig en döende, som snart från en annan verld, der intet är fördoldt, skall se tillbaka huru I hållen edra löften; sägen mig om I viljen såsom en helig pligt åtaga eder uppfyllandet af den bön jag lägger på edra hjertan? Om det kan ske utan intrång på öfriga och heligare fordringar, så lofvar jag ...., sade Mikael. Och jag, tillade Georg, natt vi skola efterkomma edra önskningar. Godt! Jag förlitar mig. dertilll Vid sjutton år gör man sig icke till bedragare! Men, som jag sade, jag måste komma till en bigt, ty först genom den skolen i förstå min bön. Den hemlighetsfulla slöja, som omger mig, döljer ingenting annat än en man, sårad af felslagna förhoppningar och med ett blödande samvete. Villfarelsen af min härkomst är upprunnen ur menniskornas lättrogna hjernor och stadgad endast derigenom att jag aldrig motsägt dem. Den har tjenat mitt syfte att få räknas död för en verld, af hvilken jag intet fordrar mer än den glömska som lemnar böjelsen för vetenskapliga sysselsättningar sin frihet. Jag är ingen underbarare person än helt enkelt en prins af yngre grenen af Gonzaga, en gång bestämd till gemål åt den sköna prinsessan Sophie af Polska Vasahuset, hvilken, under det min frände, Marie Louise Gonzaga, prinsessa af. Nevers, Polens nuvarande drottning, var förlofvad med konung Wladislaus, tillbringade en vinter i Frankrike för att af dess milda luft stärka. sitt svaga bröst, . Lockad af nfin håg tillstudieraf forntidens bygnader och minnesn ärken, befann jag mig vid hennes ankomst i Österlandet, dit prinsessan skref till mig, framkastände fö till en förening mellan mig och hennes sköna blifvande svägerska, lofvande att med all ifver arbeta derpå, försäkrande mig om sannolikhe