Aftonbladet – 15 november 1858, sida 1

Vid vår äral sade de begge ynglingarne. Och ni, grefve Landsberg ? Hvilken ed fordrar ni af mig? Ingen! Jag känner er. Se här! Och han räckte Radziejowsky ett papper. Detta skall afbörda mina förbindelser till er. . Till mig? vEller till vetenskapen, om ni så vill; ty det är, rätt betraktadt, till Gud sjelf man offrar, då man sörjer för den frid hans tjenare hafva af nöden inom hans tempel. Det förtroende, hvarmed ni närmat er mig, den berättelse. ni aflagt om edra böjelser i ungdomen för naturstudierha, och de oöfvervinneliga hinder, för hvilka ni måste uppoffra dem; ert alltid fortfarande begär att intränga deri, och :slutligen. det intresse, hvarmed ni delat mina sysselsättningar och i elfte timman forskat efter insigter, detta allt, utan att tala om behaget af ert sällskap i mitt ensliga lif, gör mig det till en pligt, liksom till ett nöje att insätta er i eganderätten af denna bostad med allt hvad som -hörer till dess vetenskapliga innehåll., Det är för mycket! starmade Radziejowsky. Tillåt mig att ännu hoppas att det är för tidigt. Och han lade detpå bordet bredvid den döende: juo Inga tacksägelser, min grefve. Den högsta lycka rikedomen skänker är att dermed kunna befrämja menniskors väl och upplysningens framsteg. Kunskap är den källa, hvarur åldern dricker ungdom.; Den skall här flöda för er, och i omgifningen af allt, som tillfredsställer edra tycken, skall ni glömma uppoffringarne af dem, ni i era tidigare år måst göra. Hvilken rol han här spelat! hviskade Mikael, närmande sig Georg, sedan de mer än en gång under den sjukes tal vexlat frågande och undrande blickar. Dessan, återtog den sjuke, vinnehålla donationer till fattiga och, fromma stiftelser. Jag vill icke besvära er med att genomläsa dem, emedan jag känner mina krafter aftaga och fruktar att de möjligen icke skola stå mig bi för det sista och angelägnaste, Underskrifven