Aftonbladet – 13 november 1858, sida 3

vergått i andra händer, skulle, derest den af ständerna nu i sammankang med frågan om posthemmansskjutslegans föreslagna förhöjning, legan för en del af den postföring, som genom gästgifveriskjutsskyldige bestrides, vinner nådigt afseende, samma grund äfven derföre bör följas, hvilket dock blefve nära nog praktiskt omöjligt, enär icke utan största svårigheter skulle kunna utredas, hvilka skjutsskyldige sådan postföring bestridt, och af styrelsen kon trolleras, att beloppen verkliget komme dem som vederborde tillhanda; hvadan generalpoststyrelsen anser sig i underdånighet allenast böra föreslå: att den förhöjning i postskjutslegan som af Eders K Maj:t fastställes, må vinna tillämpning från och med nästkommande år 1859. Emot hvad generalpoststyrelsen sålunda i underlånighet anfört och föreslagit nödgas jag lika unlerdånigt utbedja mig att få framställa några annärkningar, fullt öfvertygad, att Eders Kongl. Maj:t icke med misshag skall upptaga min åtgärd, hvilken ifser att bereda en ganska stor medborgareklass den rättvisa förmån som rikets ständer för sin del tillstyrkt att densamma bör komma i åtnjutande af, som vidare står i konseqvens med ett af Eders Kongl. Maj:t redan fattadt beslut, och som slutligen jemväl seneralpoststyrelsen i principen godkänt, men dock icke i verkligheten velat fullt tillämpa. Först och främst torde det i underd. tillåtas mig erinra derom, att emedan gästgifveri-, hålloch re serfskjutskyldige, som befordra snällposter, redan från början af innevarande år kommit i åtnjutande af förhöjd skjutslega, vore det icke allenast obilligt, utan i hög grad orättvist, om ala de skjutsskyldige, hvilka från gästgifvargårdarne fortskaffa ordinarie och andre poster, icke från samma tid, som de förra, skulle villerkännas förhöjning i legan, helst det ena slaget if postbefordring är lika betungande som det andra. Dernäst får jag i underdånighet anmärka, att, ifven med antagande af, att åtskilliga posthemman under årets lopp skulle hafva öfvergått i andra hän der, eller rättare sagdt, ombytt åboer, kan med temlig visshet antagas, att dylika åboombyten är till antalet icke stort, och att der sådana ombyten skett, har detta icke inträffat på någon annan tid än laga fardag d. v. säga den 14 Mars. Då nu för vederbörande postinspektorer tillförene icke några svårigheter mött vid liqviderande af postskjutslegån till behöriga personer, äfven för det halfår eller qvartal, hvarinom åboombyten, hitintills inträffat; då postskjutslegan gemenligen vid slutet af hvarje fjerdedels eller halft år aflemnas till och qvitteras af enåbo å hvarje posthemman, hvilken derefter behörigen fördelar densamma mellan öfriga åboer, om flera i sammå hemman ega del; då kontrollen dervid hittills varit tillfyllestgörande, och då postskjutsen verkställes af hvarje hemmån å vissa förut bestämda dagar och alltid till samma miltal; så kan med fuli sikerhet antagas, att något hinder hvarken skall möta vid sjelfva uträkningen af det belopp, som skulle hvarje posthemman tillkomma, derest förhöjd skjutslega varder i nåder bifallen, att utgå från detta års början; icke hellerför utbetalningen deraf till de personer, som vederbör, äfven i det fall, att å något ställe åboombyte under årets lopp skett, enär ifrågavarande personers eganderätt samt identitet ganska lätt kunna bestyrkas. R Att deremot svårighet på åtskilliga ställen möjligen kan uppstå vid liqviderande af den retroaktiva förhöjning i skjutslegan, hvilken komme att utgå för de ordinarie poster, som under årets lopp befordrats från gästgifvaregårdarne, lärer vara cbestridligt; men denna svårighet torde dock egentligen drabba dem. som skola bekomma förhöjningen i skjutslegan, och icke poststyrelsen, som skall låta utbetala densamma. Det lider icke heller ringaste tvifvel, att när de personer, som tillerkännas berörde förhöjda skjutslega, derom blifva underrättade, skola de villigt och nöjaktigt styrka sin rätt att af densamma komma i åtnjutande. Att underslef i alla fall skola inträffa, är för öfrigt mindre troligt, då den ene postföraren är kontrollant på den andre, och då dessutom generalpoststyrelsen lätteligen kan kontrollera både antalet af poster, som från hvarje gästgifvaregård under årets lopp befordrats, och väglängden mellan hvarje gästgifvaregård, bör icke heller någon svårighet möta i afseende på beräkningen af det belopp hvartill skjutsförhöjningen rätteligen skall utgå. I alla fall bör svårigheten för de skjutsskyldige att styrka sin rättighet till ifrågavarande legoförhöjning icke blifva större, än då samme skjutsskyldige redan nöjaktigt kunnat styrka sin rätt till den skjutslega, som de för årets första hälft uppburit, och den,som de längre fram skola uppbära för det senare halfåret. Men skulle nu än en eller annan postförare icke kunna styrka sin rätt till den ifrågavarande legoförhöjningen, så bör väl icke i ett sådant förmodadt undagsfall ett. skäl sökas eller ligga, för att beröfva alla de öfriga postförarne en förmån, hvartill de kunna styrka sin rätt. Det är visserligen möjligt, att på åtskilliga gästgifvaregårdar kan, derest förhöjning i skjutslegan i nåder bifalles, någon olikhet uppstå emellan det belopp, som kommer att tillfalla dem, som befordra ordinarieoch snällposter; men ehuruväl häri ligger en obillighet, så afhjelpes den dock ingalunda, utan fasthellre den ökas, om de förra icke erhålla någor förhöjning, derföre att de senare erhållit sådan till större belopp. Långt ifrån således, att det är, såsom generalpoststyrelsen antyder, med svårigheter förenadt, att nöjaktigt utröna hvilka posthemmansinnehatvare som från innevarande års början böra komma i åtnjutande af skjutslegoförhöjningen, eller, såsom styrelsen likaledes förmenar, nära nog praktiskt omöjligt, att utreda och kontröllera hvilka som ifrån gästgifvaregårdarne innevarande år fortskaffat ordinarie, poster, — vågar jag hysa den bestämda öfvertygelsen, att, derest Eders Kongl. Maj:t bifaller er skälig förhöjning i postskjutslegan, att retroaktifi beräknas, det skall blifva för generalpoststyrelsen, om icke lätt, åtminstone angenämt, att bringa dette Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut i full verkställighet — desto hellre, som medel dertill icke lära sak nas; åtminstone har icke bristen på medel blifvit i generalpoststyrelsens underdåniga utlåtande omförmäld. På alla ofvan anförda skäl vågar jag i djupaste underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täck tes, med afseende på hvad rikets ständer i frågar tillstyrkt, och med behjertande af de postskjutsskyl diges svåra ställning, i nåder bifalla den så högst berjfliga förhöjningen i skjutslegan, hvilken i verkligheten ändock icke kommer att motsvara det tryckande onus, för hvilket den erlägges, samt stadga att berörde örhöjning i skjutslegan skall utgå från och med innevarande års början. Om jag, uti hvad nu underdånigst anförts, icke förmått att så fullständigt, som önskligt hade varit framställa de postskjutsskyldiges, på rättvisa och bil lighet grundade anspråk, så ligger orsaken dertill in galunda i brist på fullgiltiga skäl, utani brist på tid för desammas framställande. Jag har nemliger först för några dagar sedan fått kunskap om generalpoststyrelsens underdåniga utlåtande, och har, ai fruktan att tiden skulle gå förlorad, icke ansett mig böra uppskjuta med ingifvandet af min underdåniga framställning. Slutligen utbeder jag mig underdånigst få nämna, att min ifrågavarande framställning föranledes dels deraf att jag sjelf eger andel i posthemman, och dels af närlagde fullmakt, utfärdad af postskjutsskyldige inom de härader, hvars ombud i bondeståndet jag hade äran vara vid sist hållna riksmöte. Rättelser. I uppsatsen Engelsmännen i Japan i gårdagens blad står: på 1:sta spalten 28:de raden, lord Perys i st. f. lord Perrys; och på 3:dje spalten 80:de raden Simada, läs: Simoda; samt på 86:te raden: den 12 September; läs: den 12 Augusti. I rektor Siljeströms reklamation i gårdagsbladet