För honom äro alla menniskor, snart sagdt, lika obekanta; främlingar minst. Det låter otroligt. Men är sanning, emedan min herre; allt sedan han bosatte sig här, och det är nu tio år sedan, ej haft umgänge med någon men: niska, utom de främlingar, som kommit bit att underbandla om penningelån. ; Nå väl! Hvad vår beredvillighet angår, skall deri ej vara något hinders, sade Georg. Heinrich gjörde en åtbörd -af tacksamhet och förde de båda ynglingarne genom några enkla och på all lyx blottade rum in i sin Berres sängkammare. Denna var stor ocK luftig, med en djup. alkov, framför hvilken gardinerna voro till hälften framdragha, samt fönsterna försedda med halfluckor; af hvilka de nedersta voro igenslagna, så att skymningen i rummet var temligen djup. De begge ynglingarne, som så varsamt inträdt genom den af Heinrich sakta öppnade dörren, att den sjuke icke märkt deras närvaro, hörde denne med en af plågor halfqväfd röst säga: Om Heinrich snart vore tillbaka! Ty innan kort skall det vara slut. Låt mig hoppas att er oro förstorar faran svarade en annan, hvars ljud var dem bekant sedan äfventyren i!Oppeln. Jag har erfarit för mycket af lifvet, kära grefve, för att frukta döden. Jag önskar blott att innan den träffar mig få tid uppfylla de skyldigheter jag har till verlden. Det är ju så vanligt att ert gamla sår bryter upp ock förorsakarer plågor, Hvarföre skulle då nu? vv ; SR Ae Den allena, söm har menniskornas lefnadstråd i sin hand, vet det. Jag känner blott att detta, som brinner och sjuder i mitt b!od, kan ej sluta annörlunda än med döden. ,Hvarföre misströsta? ; FR Jag har känt det alltsedan första dagen, då min salva ej som vanligt ville lisa och läka, utan tvärtom gaf det onda denna våldsamma vändning. Om blott Heinrich ... Herre, jag är härls sade deniie, som un