Aftonbladet – 13 november 1858, sida 1

Utom till betitlingen och de undergörande egenskaperna ni tillägger honom, hvilka ryktet ännu icke spridt så vidt, att de hunnit våra öron. Jag tillägger honom? Liksom icke hela staden visste att han är en trollkarl? Herre, han gör det otroliga; han kokar guld ur tingen, som gele ur hjorthorn, och har en makt öfver sitt verk, så att han förvandlar allt i guld; ja, om han blefve viktualiehandlare. skulle det kosta honom litet att sätta en sådan guldkraft i kroken på sin betsman, att allt hvad han derpå vägde blefve guld, renaste guld. Var god och säg hvar han kan träffas denne besynnerlige man. Ni har således ärende till honom ? Ja, och ett ganska vigtigt ärende, svarade Mikael, i tanka att aflocka den pratsamma värdinnan ett kort och afgörande svar, Verkligen? Åh bevars, så jag står och försummar mig, som låter herrarne qvardröja i detta rum, liksom huset icke skulle ha något bättre att erbjuda. Och hon öpppnadedörren till ett annat, der en stor säng med ett förgyldt tak, från hvilket styfva, mörkröda damastgardiner nedhängde, en väggspegel med bred Konstrikt arbetad och likaledes förgyld ram, djupa länstolar med pösande ejderdyner m. m. visade en på ett värdshus sällsynt lyx. Behagar det herrarne? Och hon gjorde en stor inbjudande gest med handen, I sannivg, min goda fru, det ser verkligen ut som den förgylda betsmannen funnes i ert husn, anmärkte Hauser, som uppsnappat ett och annat ord af samtalet, under det han varit upptagen med att se till att man ordnade de j unga resenärernas effekter, och nu kastade en blick in genom den nyss öppnade dörren, Herre, jag är en god kätolikp, säde viärdintian och förnyade körstöcknet, och har ingen gemenskap med hedningar och trollkarlar. Allt hvad som finnes 1 mitt hus bar jag ärligt förtjent på mina kunder. Ni har vägt på guldvigt åt dem, och de hafva fått pungat ut med guldet åt er; det