Aftonbladet – 13 november 1858, sida 1

en förekommande beredvillighet för sina gäster. Han tillrådde derför våra begge unga vänner att uppsöka det, om det ännu fanns med bibehållande af sitt gamla goda anseende. Han återfann det verkligen sådant som för femton år sedan, med den skilnad likväl, att värdinnan der nu var den ensamt rådande, sedan. döden skilt hennes man från detta jordiska, och att hennes fordna egenskaper, genom en fortsatt utbildning, uppdrifvits till en nästan otänkbar höjd. Sedan hennes man icke mera var till, hade hon gjort sig till regel att sjelf infinna sig vid sina gästers ankomst och se dem till godo vid uppfyllandet af deras befallningar, då det nemligen visade sig af deras utseende att en sådan uppmärksamhet kuride löna sin möda. . Som detta nu var. fallet med de begge ynglingarne, åtföljda af den gamle kunglige tjenaren med sitt genomärliga. ansigte och sin värdiga hållning, var hon icke sen att personligen göra sig underrättad omderas önskningar. Georg och Mikael, som funno det ganska troligt attden de sökte skulle hafva sitt tillhåll på det berömda värdshuset Gyllene Örnen, eller att de åtminstone der skulle kunna erhålla några underrättelser till ledning för sina efterspaningar, vände sig genast till den inträdande värdinnan med den frågan: om tilläfventyrs en viss grefve Landsberg -bodde på hennes hotell, eller hon möjligen skulle kunna gifva upplysning om-hvar han voreatt träffa. I ,Grefve Landsberg? upprepade hon, Skulle icke jag känna honom? Hvar skulle väl en resande af namn och rang taga in i Frakfurt, jom inte på Gyllene Örnen? Grefve Landsi berg, som herrarne behöga fråga efter,, bar bott på detta värdshus, och i detta samma rum, i fem veckors tid och skulle hafva bott i här än, om han inte flyttat till den hedna araben. : I Han bor alltså hos en arab? frågade Mikael. I Hos araben! Lika söker lika! Och sen på en genomresa logerat, och der både värd och värdinna med en berömlig ifver täflat-i