Aftonbladet – 11 november 1858, sida 1

dom der de onyttigt skulle spillas, och att midt under den öfvervigt, segern förlänar, göra rättvisa åt sina motståndares förtjenster. Den förtjensten, att öfverlemna städer innan fienden trängt genom dess murar, har tyvärr er konung haft alltför många tillfällen att belöna för att behöfva söka den här. Ni vägrar, ädle palatin? Hvilken fråga!... Ha! Konungen af Sverge begagnar i sina ärenden personer, som icke en gång förstå de svar man lemnar dem! Nå väl! För att uttrycka mig tydligt: Säg konung Karl Gustaf, att den han härnäst hitskickar i samma ärende, som er, låter jag hänga öfver stadsmuren. Förstår ni detta? Fullkomligt, ädle palatio! Ni uttalar förstörelsedomen. öfver detta slott, af hvilket konung Karl icke skall lemna er mera öfrigt! än grushögarne, från hvilka ni förgäf,es skall anropa den mildhet ban i dag låter bjuda er. Zamoyski log. Ännu äro icke våra krutförråder så medtagna, att vi skulle vara tvungna åt vår fiende öfverlemna besväret att bereda oss en graf under dessa murar. Och Zamoyski reste sig för att tillkalla vakten, som skulle bortföra Georg. Men innan han hann verkställa detta, sprang Stephanie upp, fattade en bägare rehnskt,badade Marie Casimirs tinningar och sade: Ert tal bringar dödssvetten på er makas panna. oNej sade Marie Casimir, och sköt sakta bort 5. phanie, under det hon gjorde ett bemödande att åter hemta sig. En krigares maka fruktar icke döden. Säg er konung äfven detta! sade Zamoyski, och tillkallade en af pagerna, åt hvilken han gar befallning att hemta vakten. Emellertid. hade Georg fattat tillfället att närma sig Stephanie, i uvt han skyndade att upptaga hennes näsduk, som bon tappat, och hviskade, i det han bugande; framlemnade den