Aftonbladet – 10 november 1858, sida 3

utrikes, så att för närvarande, utom det i telegrafdepeschen omnämda bolaget, ingen allvarlig spekulant förefinnes; ifrån det kända förhållandet, att bankiren Merck tvenne gånger haft ombud härstädes, som måst med oförrättade ärenden återvända; -ifrån den omständigheten, som den ankomna telegrafdepeschen ådagalägger, att bankirhus, som förut hvar för sig spekulerat på lånet, nu förenat sig om detsammas öfvertagande, en omständighet, som utan tvifvel klarligen ådagalägger de menliga följderna at ärendets långsamma behandling; samt slutligen från föreställningen derom, att åliggandet för spekulanterna att genom ombud här, sannolikt något härvarande handelshus, underhandla om affären, skall föranleda till utbetalning: af provisioner till dessa ombud, med den gifna påföljden för svenska staten, att för deras godtgörande åtaga sig högre lånevilkor, än eljest borde kunna erhållas.. Den 12 Okt. telegraferade hr Merck, att lånevilkoren i hufvudsaken öfverensstämde med de af nordtyska banken och honom i Maj månad framställda, ehuru de kritiska penningeförhållandena gjorde en modifikation af priset nödig, samt att ett ombuds afsändande till Hamburg vore behöfligt derföre att långifvarne icke kunde meddela sitt ombud definitiv instruktion. Men icke heller nu ansåg fullmäktiges pluralitet något ombud böra till Hamburg afsändas. I stället afläts en skrifvelse till Merck af innehåll, att då beskaffenheten af den ifrågakomna modifikationen icke vore antydd, vore vilkoren ännu icke så bestämda, att deras större eller mindre lämplighet såsom föremål för vidare underhandling kunde bedömas. Derjemte anmärktes de svårigheter och, enligt fullmäktiges förmenande, nästan: oöfvervinneliga hinder, som mötte för underhandlingarnes förande på annat ställe än Stockholm, der fullmäktige skola hålla sina sammanträden, enär hvarje vigtig fråga måste underställas dem. Bankiren Merck anmodades derföre att hitskicka ett befullmäktigadt ombud. Äfven mot detta beslut reserverade sig presidenten Åkerman och majoren af Geijerstam och ansågo, att man utan ringaste risk kunnat gå spekuanternas önskningar till mötes, Den 22 Okt. öfverlemnades från Johns komp., som sjelfve skriftligen förklarade sig icke numera kunna framlägga något anbud, en skrifvelse från bankirhuset C. J. Hambro Son i London, hvari detta hus i allmänna ordalag uttryckte en önskan att lånets placerande måtte blifva detsamma anförtrodt. Men i afvaktan på svar från Merck komp., ansågs skrifvelsen icke påkalla någon åtgärd. Den 29 Oktober, då hvarken ombud eller svar afhördes från Merck komp., väcktes och diskuterades frågan, om icke riksgäldskontoret borde dels omedelbarligen af allmänheten och dels genom kommissionärer upptaga ett s. k. premielån. Den 2 November, sedan förslaget blifvit ytterligare diskuteradt och fullmäktige funnit angelägenheten af att ofördröjligenvidtaga åtgärder för de erforderliga medlens upplånande, beslöts, då intet bestämdt anbud från ett eller flera bankirhus kunnat erhållas, att söka för riksgäldskontorets egen räkning upptaga lån omedelbart af allmänheten. Men då under dåvarande penningeställning ettsvenskt statslån svårligen kunde påräkna framgång hos den större allmänheten, om icke stäldt på utlottning och förenadt med premier, ansågo sig fullmäktige böra söka upptaga ett dylikt lån och för ändamålets vinnande utsända deputerade att å utrikes ort underhandla om sittet och vilkoren för obligationernas. försäljning samt om möjligheten att erhålla förskott af de bankirhus, som öfvertoge försäljningen. Till deputerade utsågos presidenten Åkerman och grosshandlaren Berg, hvilka erhöllo .i uppdrag att företrädesvis träffa aftal med ett eller flera bankirhus om hela lånets öfvertagande för egen räkning, under vilkor att ränta och amortering icke finge kosta riksgäldskontoret mera än högst 5, procent å nominella beloppet under 40 år; dock finge deputerade medgifva en rabatt eller. provision för en gång af högst 2 procent, och borde de tillika vidtaga ändamålsenliga åtgärder för erhållande i Hamburg eller Altona af en kredit för riksgäldskontorets räkning å 4,500,000 mark hamb. bko, för successiv indragning i vexlar af beloppet, hvilket borde vara till fullo återgäldadt inom den 1 Juli 1858. Den -4 November, eller två dagar senare, fingo fullmäxrtige mottaga dels från handelshuset Johns komp. fast anbud å hela lånebeloppet och dels från stadsmäklaren Holm ett erbjudande, att på uppgifna vilkor såsom kommissionär öfvertaga lånets anskaffande; hvarjemte anmälan gjordes, att handelshuset Tottie .och Arfvedson låtit inleda underhandlingar med utländska bankirhus med den påföljd, att bankirhuset Mires et komp. i Paris skulle allvarligen spekulera på låneaffären. Fullmäktige öfverlemnhade åt sina deputerade att granska och bedöma anbuden samt fortsätta underhandlingarne. Den 7 Nov. redogjorde de deputerade utförligt för resultatet af sitt uppdrag och för de många och vigtiga skäl, som förmådde dem att tillstyrka (och fullmäktige att antaga) Johns et komp:s genom underhandlingen modifierade anbud, samt anmodades uppsätta kontraktet. Den 11 Nov. föredrogs detta kontrakt samt godkändes och underskrefs efter åtskilliga Jemkningar. Det innehöll hufvudsakligen följande bestärnmelser: a1:0:Handelshuset Johns et komp. förband sig a) att öfvertaga hela lånet tjugo millioner rdr rmt; 5) att verkställa inbetalningarne deraf senast inom följande terminer: : Före medlet af Maj 1858 ......... rmt rdr 2,500,000. v Juni s. å. ..... 2,500,000. Under återstoden af år 1858.. 7,000,000: RA RR ANA AAA