Aftonbladet – 10 november 1858, sida 1

om han någonsin känt tidens mördande längd under en orolig väntan, sade Mikael, i det han öppnade brefvet. Det var skrifvet på latin, såsom den tiden ofta mellan bildade hera DR, och af ungefär följande innebåll: Min kära grefve! Sakerna gå alldeles efter våra önskningar. Karl Gustaf skall falla för Polen innan Polen faller för honom. Legotrupperna, som i brist på penningar icke utbekomma sin fulla sold, börja redan taga sin ersättning genom rof och plundring, hvilket dagligen förbittrar sinnesstämningen hos polska folsket. Under det konungen hoppas att genom edra negociationer snart finna medel mot detta hotande onda, uppväcker han sjelf mot sig ett ännu större, i det han af oss, adelsmän i det fria Polen, men icke allenast med rättigheten att tillsätta vår konung, utan äfven med möjlighet hvar för sig att blifva kallade till tronen, fordrar underdånighetsbetyg, lämpliga för vasaller. Så har han vågat låta förbjuda oss att träda inför honom med sabel vid sidan o.s.v. Detta hör till de senaste dagarnes historia. Jag behöfver icke säga er hvad verkan det åstadkommit och hvilka frukter deraf kan heråtas. Emellertid håller Karl Gustaf alltjemt sira stolta blickar riktade på den dubbla kronan, Sedan händelserna i Öppeln gifvit honom a ledning att frukta något motstånd af Johan Casimirs vänner, sysselsätter han sig, midt unåer de nöjen och fester, hvaråt han här öfverlemnar sig, med planen att medelst svärdet fullborda eröfringen af hela landet: Sedan han försäkrat sig om att jag var bekant med lokalförhållandena i åtskilliga delar af riket, lät han i går kalla mig för att vinna u plysningar, om hvilkas ändamål jag icke Khrde misstaga mig. Ni tror väl icke, min kära grefve, att jag låtit tillfället blifva obegagnadt