Aftonbladet – 10 november 1858, sida 1

Ni skulle verkligen kunna göra mig en stor tjenst utan att derigenom blottställa er, efter hvad jag tror. Låt höral Ingen anar er härvaro, således är ni icke blottstäld för några efterspaningar, allenast ni ej utsätter er för att blifva igenkänd. Här på stället är ni endast känd såsom stadd i svenske konungens ärenden, hvilket genast förlänar anseende och gehör. Ni skulle derför lätt utan fara för er sjelf kunna utverka värdens tystlåtenhet och försigtighet i afseende på mig, under de få stunder jag här qvardröjer, enär han. lofvat mig en. sadlad häst inom en qvarts timma, hvaraf åtminstone cn tredjedel redan är förfluten. Har han verkligen lofvat er häst så snart ? Som ni hör, herr kansler; och hvad mer är. jag har anledning tro att han ärnar hålla ord. Det är således på two minuter allt beror. Jag går att taga de erforderliga försigtighetsmåtten. Och Radziejowsky närmade sig dörren. Ni behöfver blott ringa. Och Mikael visade på en klocksträng: Det är sannt! sade Radziejowsky med någon förlägenhet. Men ,.. men ,.. folket låter stundom vänta, och ögonblicken äro dertill för dyra. Min kappa: Och han kastade den öfver: axlarne och drog upp kragen öfver kinderna. Se så, man skall ej känna igen mig nu Han kastade en blick emkring i rummet och fick se sin sabel i en vrå. Den är god för alla händelser ! Och han knäppte den id sidan samt uppkopplade den: Äfven då kunna vara goda. Och han fattade Pistolerna. Farvält, sade han derpå, gick ut, låste dörren med Mycket och tog ur den: Hvad tänkerni på ?, sade Mikael och klappade på inifrån,