blott till den närvarande, tidpunkten, utan till hela den tidrymd, som förflutit sedan landet, efter realisationens utförande, kommit i åtnjutande af ett stadgadt myutvärde, och att härvid i främsta rummet med möjligaste fullständighet bör utredas huru de förhållanden, som på nationalförmögenhetens tilleller aftagande utöfvat ett väsentligare inflytande, under den omförmälta perioden utvecklat sig. Särskilt torde härvid böra tagas i betraktande: 1) Å ena sidan, såväl hvar för sig, som i deras. ömsesidiga sammanhang, de tre hufvudbeståndsdelar, hvaraf nationalkapitalet utgöres, nemligen: fasta kapitaler, såsom grundegendom, anläggningar, byggnader o. s. V., rörliga kapitaler, utgörande största delen af allt slags förlag för rörelsen, såsom inventarier, lösören, varor 0. s. v., och omsättningskapitalet eller bytesmedlet, samt, å andra sidan, landets utländska skuld; 2) Produktionens samt den behållna inkomstens belopp, jemförd med utgående räntor och öfriga behof, samt 3) Den allmänna välmågans tillväxt eller minskning, uttryckt genom förändringarne i folkmängd och lefnadsomständigheter. I det senare afseendet åter, eller beträffande lagar och inrättningar i financielt hänseende, anser jag uppmärksamheten hufvudsakligen böra fästas på följande omständigheter, nemligen: 1) Huruvida ett lämpligt och nödigt samband kan anses ega rum mellangde olika slagen af dessa inrättningar; 2) Huruvida de olika kreditanstalternas beskaffenhet, förvaltning och kontrollerande lemna nödig trygghet, såväl mot tillfälliga afbrott i deras rörelse, som mot möjliga förluster å allmänhetens sida; 3) Huruvida dessa inrättningar, i sitt närvarande skick, ega förmåga att tillfredsställande uppfylla sin dubbla bestämmelse att förmedla tillgången och behofvet af förlagskapital och att underhålla en lätt och obehindrad penningecirkulation; samt slutligen: 4) Huruvida ieke i det nuvarande sättet för penningerörelsens bedrifvande, äfvensom i de lagar, hvilka röra kreditförhållandena, några väsentliga brister förefinnas, hvilka bidraga att underhålla skadliga bruk och sedvänjor i detta hänseende, och sålunda kunna anses motverka den anda af ordentlighet och sparsamhet, som utgör ett så vigtigt moment i ett lands både materiella och sedliga utveckling, — — —