Aftonbladet – 8 november 1858, sida 3

slutligen emot aftonen en betjent i kungliga livråt steg in med befallning till honom att inställa sig hos deras majestäter. Som Mikael icke hade någon drägt mer än den han gick och stod uti, gjorde hans klädsel intet uppehåll, hvarföre han genast var färdig att åtfölja sin ledsagare, hvilken inom några ögonblick stod med honom vid dörren till. konungens rum, som genast öppnades. Mikael trädde öfver tröskeln och befann sig inför Johan Casimir och Louise Gonzaga. Han helsade den förre med en djup bugning; för den senare böjde han ett knä. Drottningen gjorde ett tecken till honom att uppstå: Min tacksamhet liksom min vördnad är för stor att jag på annat sätt skulle kunna uttrycka den. Hur mycken nåd har jag icke fått erfarab Det är min gemål den i främsta rummet tillkommer, ty att öfva mildhet är hans hjertas högsta lust. Ers majestät!s sade Mikael och sänkte sin panna inför konungen. Fortfar att frambära hennes majestät drottningen edra-tacksamhetsbetygelser, Det är hennes förböner ni har att tacka för förmildringen af er belägenhet. Icke, sade Louise Gonzaga med ädel värdighet, att ni bör tillskrifva dem något slags öfverseende med ert brott, i det ni ryckt vår och Jandets fiende undan vår hämd, utan blott ett oförtjent medlidande meder ungdom och framför allt med de hjertan — en moders,. faders, systers eller broders — hvilka skola drabbas af edra lidanden. I det jag beundrar dessa milda känslor, måste jag dock afsäga mig rättigheten till alla de nådebevisningar de förskaftat mig; ty jag eger intet hjerta som skulle med mitt prisa välgerningarne deraf eller dela mina tacksamhetskänslor.n Så ung och utan alla familjeband?, sade