Aftonbladet – 8 november 1858, sida 3

stannade slutligen vid ett fönster, lutande pannan. mot handen. Behagar ni göra er måltid? frågade Walter, sedan han en god stund väntat på att Mikael skulle skrida till början dermed. Jag är icke hungrig Jag försäkrar er emellertid att anrättningen är förträfflig, och ni kan ej tvifla derpå, då jag säger er att den kommer ur deras majestäters kök. Ur deras majestäters kök? — — Skulle jag, en fånge, bespisas derifrån? Ni kan tro mig, ty man har icke befallt mig att i något fall bedraga er på sanningen. Hvilken ny godhet, sade Mikael vid sig sjelt och satte sig. ned att göra heder åt anrättningen; men oaktadt allt hvad tacksamheten kunde ålägga bonom i det fallet, kunde han icke komma långt dermed, utan sköt stolen från bordet, sedan han sväljt ett par munsbitar af en beckasin, och gaf Walter tecken att duka bort. Denna omständighet, att Stephanie blifvit medlerska mellan honom och drottningen, verkade på hans inbillning så, att han knappast förmådde tillsluta ögat på hela natten. Än fruktade han att faderns vrede skulle ingifva henne ett stolt förakt för hans önskan; än att denna önskan skulle i sig sjelf vara för djerf och derigenom väcka hennes löje; än åter att hon skulle anse den som en förolämpning och bemöta den med vrede; medi! ett ord, han ansträngde verkligen sin upp-. finningsgåfva till sin plåga, blott för att få se Stephanie intaga en rol i en händelse som: rörde honom. De Morgondagen uppdref hans otålighet till en qvalfull höjd. Utan de medel till sysselsättning, han erhållit, skulle den blifvit honom omöjlig att uthärda. Timma gick efter timma, under det hans väntan ständigt tilltog, tills