Aftonbladet – 8 november 1858, sida 2

naren icke må undkomma mig, vill jag anförtro honom åt Johan Zamoyski, som qvarstannar här för att vara deras majestäter följaktig på återresan. Han: skall ansvara mig för honom tills vi, under lyckligare omständigheter, som jag hoppas, få återse hvarandra. Tack, Czarnecki, ni har äfven i detta fall gjort mig till viljes på ett sätt, som gör mig er förbunden, sade Johan Casimir, glad att åtminstone för tillfället lyckats afböja den hotande bestraffningen, hvarpå blotta tanken ingaf honom en rysning, den han ej förmådde tillfullo förklara 1 den naturliga vedervilja han kände för all blodsutgjutelse. En eftergift för min konungs fordringar, då de icke strida mot min pligt, är ingen tack värd, : Jag skyndar nu att vända tillbaka, för att bereda ers majestäts undersåter på dess snara återkomst, och hoppas att härnäst få helsa ers majestät inom gränserna af dess eget rike. Åt valet af de sändebud, som till henne öfverfört Karl Gustafs gåfva, hade Louise Gonzaga måst göra den rättvisan, att det lika mycket. hedrade gifvarens ädelmod som tillfredsstälde hennes qvinliga fåfänga. -Oaktadt de många vigtiga intressen, hvaraf hon varit upptagen, Ja oaktadt den vrede, som deras uppträdande väckt hos henne, hade hon ej underlåtit att skänka dem en uppmärksamhet, som aftvingat benne detta erkännande, Med sin skarpa uppfattning och sin stora menniskokännedom hade hon under den fördelaktiga ytan, som utmärkte en och hvar af dem, äfven upptäckt denna karakterens höghet och egendomlighet, som ger den förra sin värderikaste stämpel. De hade synts henne som ett Orionsbälte af klar och strålande glans. Alitid fin, förslagen och verksam, kunde Louise Gonzaga icke lemna obegagnad en