Aftonbladet – 8 november 1858, sida 1

blifvit — upplyst, öfvertygad. Jag känner nu Karl Gustaf; jag har sett in i djupet af denna makt-. och ärelystna själ. Vi hafva ingenting att vänta. Uppstigen på Polens tron, skall han behandla riket som en eröfring och dess adel som sina vasaller. Och dem, som verksammast bidragit till hans upphöjelse, skall han trampa djupast, för att undanrödja påminnelsen om att han har någon annan än sig sjelf att tacka för sin upphöjelse. Är det för att underkasta mig en tyrann, ni öfvertalat mig att öfvergifva en konung, som; om än svag, likväl är ädel? Är det för att böja mig under förtrycket af en jernspira jag afskuddat mig förödmjukelsen af en -styrelse, hvari en qvinna visserligen är själen, men en qvinna utrustad med egenskaper att styra ett statsroder? Jag räknade på en annan utgång; ja, jag skulle svurit derpå vid alla helgon. Ni skulle således hafva låtit bedraga-er, kansler? Ni skulle vara enfaldig nil Nej! Tack vare S:t Hieronymus! Enfalden har icke fallit på minlott, lika litet som skarpsinnigheten på er, i fall ni tillåter er tänka någonting sådant! Men låtom oss icke tvista, Sapieha, låtom oss här räcka hvarandra handen till ett förbund om bistånd för samma mål 1D Låt höra hvad-det heter, min kansler t Karl Gustafs fall och vår upphöjelse, min öfverstel Sapieha svarade icke, men hans tystnad utmärktes af en djup betänksanihet. Faller det er icke 1 smaken, eller vill ni uppslukas af. den ström, som t sina stolta böljor skall begrafva polska wiclns urgarala fris och rättigheter 2 Våra fri-och rättigheter? Och detta tror! ni att Karl Gustaf verkligen skullo våga försöka?a