Aftonbladet – 6 november 1858, sida 3

nr illskjutit. Generalpoststyrelsen ooh poströfverierna. Med anledning af en kunglig skrifvelse af den 16 sistlidne September, deri generalpoststyrelsen förständigas att inkomma med svar på en redan den 17 Juli 1854 aflåten skrifelse från K. M. rörande några af poststyrelsen föreslagna åtgärder till förekommande af poströfverier, har nämde styrelse den 11:i sistlidne månad till regeringen ingifvit ett betänkande i ämnet. Vi ha skaffat oss del if detta poststyrelsens utlåtande och meddela Jet så mycket heldre åt våra läsare, som det lemnar en -temligen fullständig öfversigt af hvad som från Mars månad 1854 så väl från poststyrelsens som regeringens sida åtgjorts för att sätta en gräns för ett ofog, som ej blott på ett i högsta grad störande sätt ingriper j postkommunikationerna och de deraf beroende affärsförbindelserna,. utan äfven betänkligt hotar allmänna säkerheten i landet. Poststyrelsens memorial lyder: Uti memorial den 23 Mars 1854 gjordes af generalpoststyrelsen framställning i afseende å: de ofts förekommande söfverier och tillgrepp från allmänns posten samt de åtgärder, som syntes kunna vara ati vidtaga till förekonimande deraf; och sedan styrel sen uti memorialet, uppå anförda skäl, ansett at: utställandet af invisningar från det ena postkontoret å det andra, å de penningebelopp som till afsändande med posten inlemnades, ej kunde i allmänhet och oinskränkt ega. rum, men. att på ett och annat ställe, såsom emellan Stockholm och Göteborg samt fissa andra platser; kunde dock utan:egentlig svårighet i viss mån begagnas invisningar, hemstälde styrelsen bland annat, uti 1:sta punkten, att med ändring af kongl. förordningen den 16 Februari 1849, i hvad angår beloppet af assuränsafgiften, denna afvift mätte bestämmas till fem skillingar för hvarje fulla ett hundra riksdaler; uti 2:dra punkten, att styrelsen måtte tillåtas och vara berättigad att vid de postkontor, der sådant utan äfventyr för postverket ach olägenhet för brefafsändare kunde ske, i stället för afsändånde af de till afsändning inlemnade penningar, i brefvet innesluta poststyrelsens anvisning å det postkontor, dit brefvet vore stäldt; uti 3:dje punkten: att poststyrelsen likaledes måtte bemyndi gas att för de ställen, och för så vidt sådant kunde ske utan äfventyr för postverket; träffa aftal med enskilta bolags eller korporationers penningeverk eller enskilta handelshus och personer, att emot afgift, ej öfverstigande hvad postverket erhåller i assuransafgift, af dem erhålla eller å dem få utställa, vid uppvisandet betalbara invisningar att remitteras i stället r ptnniogar, och uti 4:de punkten, att, om utar olägenhet så ske kunde, invisningar från, eller å landtränterier och tullkamrar jemväl måtte i enahanda ändamål få begagnuas. ; Sedan Eders Maj:t i anledning af förslaget i 4:de punkten inhemtat statskontorets och generaltullstyrelsens. utlåtanden, och dessa embetsverk i allo afstyrkt förslaget om invisningar från eller å landtränterier och tullkamrar, såsom efter deras åsigt overkställbart eller äfventyrligt, fick styrelsen den I7 Juli 1854 rån chefen för finansdepartementet emottaga.en. skrifvelse, innefattande att, enligt Eders Maj:ts ogslut, styrelsen borde afgifva utlåtande i nelannämde afseenden: 1:0 angående de kontroller som efter generalpoststyrelsens tänka kunde blifvå bevöflige och tillfylestgörande vid de postkontor, från eh till hvilka, jemnlikt styrelsens förslag, anvisninsar, i stället för till afsändning i brefinlemnade peningar, skulle komma att utgifvas eller ingå i hänlelse samma förslag blefve af Kongl. Maj:t gilladt. 0 huruvida och. på hvad. sätt generalpoststyrelsen .nsåge visshet kunna vinnas derom, att den; kassa, vå hvilken, enligt 3:dje punkten i generalpoststyrelens förslag, invisning kunde komma att göras, lemrade tillgång till inlösen af samma invisning. -3:0 på hvad sätt och under hvilka förbehåll generalposttyrelsen ansåge öfverenskommelse kunna med enkilta personer och bolag, korporationer eller hanlelshus afslutas om -invisningars inlösande vid alla illfällen, utan att någon räntebetalning eller annan örlust för postverket deraf blefve en följd, och 4:0o vilka kostnader generalpoststyrelsen ansåge skola ippkomma genom den tillökade tjenstermiannapersoål, som möjligen erfordrades, derest generalpoststyäsens förslag i omförmälde delar blefve af Kongl. Maj:t godkändt. Generalpoststyrelsen, som endast uuler förutsättning att assuransafgiften höjdes til fem killingar per etthundra-rdr eller fem gånger af dess låvarande belopp tilltrott sig -kunna tillstyrka invisingars begagnande, beräknade. att sådan höjning i ufgiften skulle framkalla och tvinga till vexlars och nvisningars begagnande utan postverkets mellankomt, ch att således invisningar genom postköntoren skulle ällan ifrågakomma och såsom styrelsen antydt; enlast för några vi sa fåtaliga postkontor, der kontroll unde ega rum, lämpas efter omständigheter och särkilta förhålländen; möjligtvis af olika beskaffenhet ör särskilta platser; och. då statskontoret och ;genealtullstyrelsen motsatt sig all.assignering på landtänterier öch tullkamrar, såsom omöjlig eller äfven: yrlig, samt möjligheten att träffa aftal med enskilta olag, korporationer -eHer--bandelshus-berodde -pådc ilkor dessa uppstälde skulle invisningars begagnand: medelbart genom postverket komma att blifva ganka inskränkt... Generalpoststyrelsen blef således föratt i brydsam belägenhet och mycken yillrådighe nom ofvannämde befallning att gifva förslag til eskrifter i och för ett assigneringssystem af annat mfattning och beskaffenhet än styrelsen egentliger äpkt sig skola ifrågåkomma eller blifva, utförbar. KS DENA 5 MESTA er ENN BUU SRS hot ERF DNE RANA ASE Tjetiron fordran nt oanspråkeltskotomeptt